torsdag 19 april 2018

En resa till Sri Lanka

För ett tag sedan var jag iväg på semester i en vecka och denna gång bar det av till mitt andra hemland Sri Lanka.
Det var ett tag sedan jag var där nu, sist var 2015 vilket är på tok för lång tid. Jobb och annat har hela tiden kommit i vägen Men nu var det dags för en av mina nästanföräldrar att fira 60-årsdag och då spelar jobb mindre roll.

Eftersom singalesiska fester tenderar att bli en smula over the top så blev det firande i två dagar med en jättefest på ett tak med utsikt över hela Colombo och sedan en fest nere i söder med dans, tal, musik och congatåg.
Ja jädrar vad kul det var.

Halvägs in i andra festkvällen. Snart blir det mat!

Jag åt på tok för mycket god mat, hann prata massor med mina nästanföräldrar, vila vid en pol under ett parasoll och bara... vara.
Det behövs så väl att bara vara och vila lite ibland. Jag lade bort min telefon helt och läste böcker istället. Samt drack thé på balkongen på kvällarna när det regnade.

Middag sent en kväll i 34 graders värme.

Jag älskar att vara på Sri Lanka. Det är mitt andra hemland och när jag är där så läker min hud ihop, jag andas lättare och jag går som att jag ägde jorden. Ingenstans känner jag mitt dubbla arv så tydligt och jag är aldrig så stolt som när jag är där.
Det är en fantastisk känsla som jag bär med mig när jag är ute på stan, när jag mumsar frukost i form av hoppers och när jag lyssnar på ett språk som jag inte kan helt men där jag en gång kunde basorden i.

Det är något speciellt med Indiska Oceanens vågor.

Det kommer komma flera bloggposter under månaden, bland annat om att återse gamla vänner och hur det gick med insamlingen till barnhemmet. Men just nu får ni nöja er med det här:
I korthet så älskar jag varje minut jag har i Sri Lanka och jag känner mig så privilegierad som både har familj i Sverige och i Sri Lanka plus att jag har möjlighet att regelbundet kunna åka ned och hälsa på.
Det är något jag alltid kommer att värdesätta.

Mer läsning på temat:


måndag 16 april 2018

Alla föräldrar måste engagera sig för sina barn

Detta årets GothCon var speciellt för mig. Det var inte bara första året för mig som ordförande för Sverok och första året jag inte arrangerade #isisnerdfeminism utan detta var första året mina föräldrar besökte konventet.

Jag flyttade hemifrån när jag var 20, har alltid gått min egen väg och är den kanske mest självständiga människan ever. Plus det lilla faktum att jag är över 30 år. Vad mina föräldrar tycker och tänker om mina intressen borde med all logik inte vara en stor grej.
Det borde inte heller vara så stort att de besöker ett spelkonvent.

Men det går inte att komma ifrån att det betydde otroligt mycket för mig.

Jag har varit nörd sedan jag hittade fantasyhyllan på biblioteket. Sedan hittade jag till anime och när jag var 18 for jag på mitt första lajv.
Jag omfamnade min nya värld med glädje och genom mina nördintressen hittade jag för första gången i livet vänner som delade mina intressen och som förstod exakt varför jag blev så exalterad över att hitta ylletyg på rea eller att snubbla över fantasyböcker på secondhand.
Och som de flesta vet så är det ett intresse som stannat med mig och det har bara växt med åren.
Jag är en stolt nörd och jag vet att mitt liv är rikare och vackrare för att jag vågade låta mitt intresse växa. Idag är det en del av mitt liv varje dag när jag är ordförande för Sverok och det är på alla sätt det bästa jag någonsin gjort.

Min föräldrar är de kanske bästa föräldrarna som finns. Vi har bråkat så att väggarna rasat, jag har satt mig på tvären och hatat allt de gjort och det fanns några år där det knappt gick en familjemiddag utan att det blev gräl.

Familj är inte blodsband. Familj är människor som älskar dig och bryr sig om sig,
som accepterar sig och som engagerar sig i ditt liv.

De har inte alltid förstått och jag har krävt både deras förståelse och deras acceptans på ett stenhårt och kompromisslöst sätt som måste ha varit svårt, särskilt under åren då jag var i en relation som inte var bra för mig och jag vägrade inse det.

Men de har alltid försökt, det får jag ge de. De har alltid gjort sitt bästa för att försöka förstå. Ibland har det tagit tid och Angel har fått tjata på de tills de gjort rätt och ibland har det gått lätt.

Som med polybiten för flera år sedan där de vände och vred på det ur alla vinkar och där pappa och jag hade långa samtal om det varav ett började med:

“Går det bra med kärleken? Eller frågar man sådant nu, är det rätt?”

och som slutade med att han sa:

“Jag vill inte försöka forma dig till någon idealbild av hur en dotter ska vara, jag vill bara att du ska ha ett jäkla bra liv.”

Där mamma var orolig över att någon skulle bli sårad men där det till sist kom till punkten att de lagade och åt middag med mig och mina två huvudrelationer vilket fortfarande var en underbar födelsedagspresent.

De har alltid funnits där och de har alltid ställt upp på mig. Från att hämta mig från fester när jag varit ung och tokpackad med hjärtesorg till att hjälpa mig ur hopplösa situationer och slutligen finnas där genom hela processen när jag kraschade efter att ha tagit mig ur min våldsamma relation.

Hur vuxen jag än blivit och hur mycket jag flyttat över landet och slitit med mitt mående och mina jobb så har de alltid funnits där. Och vi har blivit närmare varandra ju äldre jag blivit vilket kanske inte är så konstigt.

Men just mitt nördintresse har de ibland betraktat med en smula skepticism och kanske var det ibland något de såg som den sista delen av min barndom, oavsett hur mycket jag än utvecklade mitt nördintresse med lajv, brädspel, kortspel och mitt engagemang i Sverok.

Kanske var det just med mitt kandidatur till ordförande i Sverok som det verkligen klickade till för när jag väl valdes till ordförande under Riksmötet i november så blippade det till i min telefon efter mötet och det visade sig att de sett mötet live över youtube.

Och nu under påsken så kom de ihop med min moster och besökte GothCon. Jag fick visa de runt på så mycket av konventet som jag hann och fick presenterat dem för flera vänner och bekanta.

De var imponerade av konventet och över alla ideella krafter som krävs för att det ska fungera. De frågade om spel och var nyfikna (jag tappade bort min mamma och moster och hittade de senare inne i en diskussion med en spelutvecklade som jag tror handlade om om varför post-apokalypsen gör sig bra i spel) de köpte merch och framförallt tror jag äntligen de förstod varför jag i så många år valt att spendera påsken på ett spelkonvent.
De tänker till och med komma tillbaka nästa år och spela lite.

Här kommer väl min poäng som kort sagt är: Snälla föräldrar - engagera er i era barns intressen och var delaktiga i dessa.
Vikten av att ens föräldrar inte bara accepterar utan också förstår och tar sig tid att engagera sig i sina barns intressen kommer alltid betyda mycket. Märkligt nog så spelar det uppenbarligen ingen roll hur gammal en blir.
Men jag vet att mina föräldrars stöd genom åren (även om det ibland har varit förvirrat och trevande) i kombination med att de alltid funnits där gjort en enorm skillnad för vilken relation vi har idag.
De har inte alltid förstått men de har försökt och fortsatt försöka, de har accepterat och engagerat sig och de har förstått.
Och den kedjan som är: "Försök - acceptans - förstående - engagemang" har lett till att jag älskar de enormt mycket mer och framförallt betyder de enormt mycket för mig som vuxen.
Jag har aldrig varit mycket för snack om att familjen kommer först och blodsband, först och främst för att jag vänder mig mot tanken på att vi ska ha skyldigheter gentemot människor bara för att vi råkar vara släkt med dessa samt eftersom jag är uppvuxen i en familj där blodsband är blahablaha så har det spelat ännu mindre roll.
Familj har länge varit något jag velat välja själv men jag kan ärligt säga att jag aldrig hade valt andra föräldrar än mina egna.
Inte för att de är mina föräldrar och har uppfostrat mig och sett mig växa upp utan för att de stöttat, peppat, älskat och sett till att vetat att de älskar mig oavsett vilka val jag gör i livet. De har klappat på mig efter mina misstag, förstått mina val och engagerat sig.
Det är inte självklart att alla föräldrar gör det och för mig betyder "Försök - acceptans - förstående - engagemang" så mycket mer än prat om familjen är viktigast och blodsband hit och blodsband dit.
För utan kärlek och engagemang är det bara tomma ord.

Mina föräldrar kommer alltid vara mina föräldrar men tack vare att de försökt och engagerat sig så mycket är mina föräldrar också mina vänner och några jag vet att jag alltid kommer våga anförtro mig åt, oavsett vad det gäller.

Mer läsning på temat:



måndag 2 april 2018

Gothcon 2018 - Glöm inte handuken!

Påsken rullade in och för mig innebar det som vanligt GothCon. Detta var dock första gången på fem år som jag inte arrangerade #isisnerdfeminism vilket innebar att jag hade tid över för att spela spel.

Har ni hört något så bisarrt, att jag ska ha tid att spela spel på ett konvent för en gångs skull?




Men det var allvarligt talat rätt skönt och ni som känner mig vet att jag är rätt duktig på att hitta på saker att göra lite oavsett. Detta år visste jag till exempel redan innan att Sverok skulle ta en del av min tid men det är sådant jag gör med glädje!

När fredagen kom tog jag och Svart och åkte ned till Hvitfeldska och det 42:a GothCon i ordningen. 2500 nördar svärmade runt på ett soligt konvent och jag återsåg så många vänner, både från Göteborg men också från hela landet.

Ett inlägg delat av Dan Hörning (@dan_horning)

Jag inledde dagen med att invigningstala i Leia-rummet om varför jämställdhet i spelvärlden är så viktigt innan jag smet iväg för att spela lite spel.
Jag hann prova på Majesty och Lotus samt se på en match Magic Maze innan mina föräldrar dök upp för ett första besök på spelkonventet. Jag kommer nog blogga mer om det senare :)

En stor sak detta år var att SVT sände live från konventet 2 timmar under fredagskvällen som ett led i deras satsning att lyfta fram svenska folkfester. Liveintervjuer under ledning av Orvar Säfström blandades med segment med spel överallt från konventet.
Jag var självklart med och pratade om Sverok en kort stund vilket var väldigt kul. Jag hade kunnat prata om Sverok i timmar men.... det blir en annan gång!
Livesändningen går att se här och det kommer att klippas ihop en kortare version om en vecka.

Efter det så hjälpte jag bästaste Tove och Anders från Åskfågeln att dela ut priser på Fenix-galan. Priser för bland annat bästa illustratör, bästa äventyr, bästa konvent, bästa relelsystem och mycket mer delades ut.
Tove och Anders är så fantastiskt duktiga och drivna och deras initiativ att hylla allt som görs i spelsverige är fantastiskt. Vi är så dåliga att klappa på oss själva och hylla det vi gör inom rollspel men det behövs så väl göras!

Under lördagen så poddade jag och Dan äntligen några avsnitt av Sagan om Isfolket-podden. Den har legat på is några månader, bland annat på grund av mitt flytt till Stockholm men det är så kul att äntligen vara igång igen!

Sedan hann jag med att ihop med GothCons ordförande Hampus vara med i P4 Göteborg och prata om spel en vända. Det är en spännande upplevelse att bli intervjuad av sin gamla arbetsplats och framförallt bara att bli intervjuad istället för att vara den som intervjuar men jag börjar vänja mig.

Efter det hann jag prata med massor av vänner i solen och även fångas upp av Jens som skötte twitterkontot @sweden, han frågade mig massor om Sverok och jag fick tre nya titlar!




Efter det blev det spelande och lite magic och sedan en vända i butikerna. Jag hann prata massor med SF-bokhandeln och handla på mig en bunt nya spel innan min röst gav upp helt och hållet och Svart packade in mig i bilen och vi åkte hem.
Söndagen vaknade jag upp och kunde inte prata alls men oj var värt det var.

Jag har haft en helg fylld med vänner och fått träffa så mycket nya människor som älskar spel. Jag har pratat om Sverok och föreningsliv och jag är så glad över alla som kommit fram och börjat prata med mig.

Jag är som alltid djupt jädra imponerad över GothCons stab och alla gruntar som år efter år lyckas med att rodda världens bästa konvent. Trots lokaltrassel och tigrar ror ni detta i land.
Och Hampus, du fantastiska människa som under ditt första år som Gothcongeneral verkligen lyckas med att vara den kompetenta klippa som konventet behöver. 

Herrejävlar, ni är alla så fantastiska!

En annan viktig sak som händer i anslutning till GothCon var att Richard Nordin från Centerpartiet frågade mig och Hampus om vi ville vara med och skriva en debattartikel om vikten att att spel måste uppvärderas i kulturvärlden och ges den status som den förtjänar.
JA sade vi och sagt och gjort: På fredagen så publicerades vår debattartikel i GT.

Det är för oss alla tre en väldigt viktigt frågan och detta är en av frågorna Sverok fortsätter att driva under året. Vi kommer framförallt att driva den stenhårt i Almedalen så håll utkik i sommar!

Nu har jag haft lite vila och min röst är nästan helt återställd. Tack GothCon och alla fina människor jag träffat där, både nya och gamla.

Från er egen Queen of nerds, Mother of dragons,first of her name: Jag hoppas att vi ses på fler konvent under året <3


måndag 26 mars 2018

En resa till norr och sen tillbaka igen!

I helgen har jag flängt upp och ned i landet och hälsat på två av Sveroks distrikts årsmöten.

Snö och sol i Luleå makes en ordförande till en glad sel!

För er som inte vet så fungerar Sverok så här:

Vi har i dagsläget ca 90 000 medlemmar och 3700 föreningar. Alla föreningar i landet ingår i något av Sveroks 12 olika distrikt. Ovanför de distrikten finns förbundet i form av vårt kansli med anställd personal samt förbundsstyrelsen där det finns två heltidsarvoderade som är vår förbundssekreterare Alexandra och så jag som är ordförande.

Sverok är inget utan sina medlemmar, föreningar och distrikt. Det är som en stor fin maskin som där alla, föreningar, förbund och distrikt ihop med personal måste arbeta ihop och utvecklas hela tiden för att kunna möta framtiden.

En viktig uppgift för mig som ordförande är att se till att ha regelbunden kontakt med våra medlemmar och distrikt och därför så åkte jag på lördagen upp till Sverok Norrbottens årsmöte för att sitta som mötesordförande och för att hälsa på en förening.
Det var hemskt trevligt även fast Luleå bjöd på mer snö (och ishalka) än vad jag väntat mig. Men Luleå bjöd också på trevliga samtal, middag med långkokschilli, ett fantastiskt bra möte med en av de mest genomtänkta verksamhetsplaner jag sett och framförallt en dag där jag fick känna den där härliga känslan av att träffa människor som älskar sina föreningar, Sverok och sin hobby.

Hej från Sverok Norrbottens årsmöte!

Dagen efter vaknade jag till solsken och flög ned till Stockholm för att ta mig raka vägen till Uppsala. Där höll Sverok Mälardalen sitt årsmöte fyllt med diskussioner, planer för framtiden och massor med fika.
Det blev några underbart trevliga timmar och jag hann även ta en promenad i Uppsala och fånga lite pokémon.

Hej från Sverok Mälardalens årsmöte!

Jag var hemskt trött när jag kom hem på söndagskvällen men samtidigt så fylld med energi. För det här är lite den bästa delen med mitt jobb, detta att träffa så många engagerade människor och få prata med de om Sverok och höra deras tankar.

Det är helt ovärderligt för mig för jag vill så gärna att Sverok ska utvecklas ännu mer för sina medlemmar. Jag minns så väl när jag själv började känna till Sverok och frustrerades av att det var så mycket jag tyckte att förbundet skulle göra.
Efter ett tag insåg jag att hur skulle de kunna göra det om de inte visste vad jag tänkte?
Det var då jag började vara med i en referensgrupp och senare tog steget in i förbundsstyrelsen.

Men det är inte alla som gör det och det ska inte heller behöva vara så. Jag vill kunna ha kontakt med medlemmarna som finns för att veta vad de tänker och känner. Jag kommer inte kunna åka runt till alla men jag hoppas att jag ska kunna vara tillräckligt närvarande för att det aldrig ska kännas för avlägset att leta upp mig på Sveroks hemsida och slänga iväg ett mail till mig.

För att prata Sverok och höra andras erfarenheter av deras föreningar och vad ett distrikt har för planer för året är askul.
Sedan är det en klar bonus att jag även lär känna trevliga, härliga och öppna människor med samma intresse för spel som jag själv

torsdag 22 mars 2018

Play beyond Play på Tekniska museet

Jag får ofta frågan vad jag gör som ordförande för Sverok. Jag brukar svara att det är allt från att arbetsleda förbundsstyrelsen till att skriva underlag och peka ut riktningen för förbundet till att vara ute och prata om Sverok på allehanda möten.

Och ibland får jag frågan om jag vill inviga en utställning om spel, Play beyond Play, på Tekniska museet vilket är rätt coolt. Särskilt när Sverok är med på ett hörn av utställningen vilket gör mig så stolt att jag nästan gråter.

Det var fina Linda Sandberg som är innehållsproducent för Play beyond Play som hörde av sig och frågade om jag ville invigningstala vilket jag gärna ville.
Några veckor innan utställningen öppnade var jag och fick en liten titt på allt byggande och jag var riktigt spänd redan då att se hur det skulle se ut när det var färdigt!

Och oj, den var värd att vänta på.

När utställningen nu invigdes den 21 mars inför en stor folkmassa så höll jag ett tal om spelkulturen och dess glädje men även vikten av att våga belysa de mörkare delarna av sexism och näthat för att kunna förändra dessa.

Jag invigningstalar med Linda bredvid mig.
Foto: David Eriksson
Sedan höll briljanta Fenjima ett tal om spelvärldens #metoo-upprop som heter #vispelarintemed och slutligen höll Peter Skogh,som är museidirektör på Tekniska,ett tal där han lyfte fram hur viktigt det är med att våga ge spel en plats på museet och där även alla inblandade tackades av.

Sedan var det fritt fram att gå och titta på utställningen, läsa om spelkulturen och framförallt spela!

Utställningen i sig är fantastisk då den innehåller många digital spel som en kan prova och även VR-spel samt AR-spel, den innehåller cosplay-dräkter och en genomgång av hur stort Sverige är när det gäller skapandet av spel och spelkultur och den innehåller även en genomgång av hur det ser ut med trakasserier och näthat mot framförallt kvinnor i spelvärlden. Uppropet #vispelarintemed lyfts fram vilket är otroligt bra.
Så spelglädje och gemenskap, speldesign och problematiska beteenden finns med vilket gör utställningen till ett bra steg framåt.

Kolla Sverok! Och Närcon! 
Och som sagt är Sverok med på ett hörn och jag blev glatt överraskad att se hur mycket vi var med. Både med vår fina film om varför Sverok och föreningsliv betyder mycket som tillsammans med tre andra röster från spelvärlden fanns att titta och lyssna på men vi stod även med när de gäller vårt arbete mot taskiga attityder och inte minst stod vi med som en aktör som betyder mycket för spelvärlden där det även stod vad vi sysslar med och hur många medlemmar vi har.
Så jädra kul och bra!


Jag hade en väldigt trevlig kväll på utställningen där jag pratade Sverok och föreningsliv med en rad människor, provade på VR-spel och svor så att jag skämdes samt att jag kan ha övertalat en pappa att köpa en ny dator så att hans barn kunde spela annat än Minecraft och därmed åka på Dreamhack.
Jag ber om ursäkt för det (men egentligen inte!)

I korthet, jag är så stolt att Sverok får vara med i utställningen, jag är så glad över att Tekniska museet gör en sådan här utställning som kommer fortsätta växa med 500 kvadratmeter till och jag rekommenderar så alla att gå och besöka den när ni är i Stockholm!

Fenjima, jag och Linda, alla superglada efter invigningen!

onsdag 21 mars 2018

Dagens Pusheen!

I helgen var det möte med förbundsstyrelsen. Det var vårt andra styrelsemöte och tredje gången vi träffades (eftersom vi hade en kickoff i januari).

Det var ett väldigt trevligt och framförallt effektivt möte där vi lyckades med konststycket att beta av en späckad dagordning samtidigt som vi hade riktigt bra och givande diskussioner.
Helvete vad stolt jag var över min styrelse efter helgen!

Till råga på allt hade vi mötet i Göteborg vilket innebar att jag på lördagskvällen kunde möta upp några kära vänner och gå på opera. Och inte vilken opera som helst utan Fantomen på Operan!
Vi gick för att det var Gråskäggsdotters födelsedagspresent och jag var extra lurig eftersom jag hade en överraskning till henne i form av vår vän Mika som kom över från Danmark enkom för detta.
Mika är en fantastiskt trevlig människa som jag och Gråskäggsdotter träffade på lajvet Fairweather Manor där vi alla tre spelade i samma ryska familj. Han och Gråskäggsdotter spelade syskon och jag var deras faster och oj vad kul vi hade ihop.
Vi har pratat rätt regelbundet sedan dess på facebook och när nu han och jag (med benäget bistånd av Gråskäggsdotters partner Brandmannen) lyckades få ihop det att han dök upp till förfesten och sedan med på operan var guld. Överraskningen hos Gråskäggsdotter var total och sedan hade vi världens trevligaste kväll!
Jag har sett många operor i mitt liv men jag hade aldrig sett den live och att nu få se den omgiven av vänner var fantastiskt. Sångerna var lika intensiva och vackra som jag väntade mig, sångarna var otrolgit duktiga (särskilt fantomen i form av Fred Johansson som lyckades galant med att spegla smärta, galenskap och intensitet i vartenda ton och rörelse) och scenografin var ett under att skåda.
Så nöjd!
Jag tog lite ledigt efter mötet och tilbringade måndagen i Göteborg med Svart och fnatten. Det är viktigt att få de där små stunderna av återhämtning och lugn och ro.
Jag har mer eller mindre svart bälte i att ha koll på mig själv och mina behov så jag ser till att vila och ta ledigt regelbundet.
Men trots det är det skönast att vila hemma i soffan med fnatten nöjd spinnandes bredvid och huvudet på Svarts axel. Det är ovärderligt.



måndag 12 mars 2018

Hur påverkas en organisation av vithetsnormen - en föreläsning på Prolog

För några helger sedan så var jag och besökte lajvkonventet Prolog i min roll som ordförande för Sverok.
Det var, som många vet, inte första gången jag var där men jag har inte åkt dit sedan 2015. Efter det har jobb, brist på pengar och resor till Japan kommit i vägen.
Och jag har saknat det på ett sätt men samtidigt har jag varit lite orolig för att åka dit. Främst för att det finns så många människor där som inte är så förtjusta i mig.

Men när arrangörerna för Prolog hörde av sig till mig och frågade om jag ville komma och hålla några programpunkter om Sverok så sa jag mer än gärna ja. När jag sedan fick frågan om att hålla en föreläsning om hur vithetsnormen påverkar en organisation så blev jag ännu gladare.

Så på lördagen tog jag tåget dit och sepnderade dagen med att prata med lajvare, vänner och ha trevligt.

Jag höll såklart i mina programpunkter också, varav det blev två diskussionspunkter för Sverok:
  • Arrangörer för tryggare lajv.
Sveroks förbundsordförande Anna Erlandsson håller ett utvecklingsforum där arrangörer kan diskutera och lyfta tankar över vad som bör finnas med på en uppdaterad checklista från Sverok för mer inkluderande lajv med fokus på sexuella övergrepp och diskriminering.

  • Vad kan Sverok göra för lajvsverige?
Sveroks förbundsordförande Anna Erlandsson samt Anna Westerling, marknadsansvarig på Sverok är på plats och svarar på frågor om hur Sverok fungerar i relation till lajvföreningar. Detta är också ett ypperligt tillfälle att lyfta vad du vill att Sverok ska göra för lajvsverige i framtiden.


Sedan höll jag en föreläsning med:

  • Vithetsnorm och dess påverkan på en organisation.
En kort föreläsning om vithetsnormen om och hur den påverkar oss. Vad betyder representation, varför är det en viktig fråga och hur jobbar vi för mer etnisk mångfald? 

Diskussionspunkterna flöt på av sig själva men jag var lite nervös inför föreläsningen. Jag brinner verkligen för ämnet men det är alltid lite läskigt att föreläsa. Det spelar ingen roll att jag gjort det så många gånger innan, jag kommer nog alltid att vara nervös innan.

Föreläsningen filmade faktiskt och vill ni se den så är det bara att klicka på youtubelänken nedan!


Det var riktigt kul att vara på Prolog och jag hoppas kunna åka tillbaka nästa år, som representant för Sverok eller som privatperson och lajvare!

Mer läsning på temat:



Youtubevideos (med Eva Wei)