onsdag 31 januari 2018

Dagens Pusheen!

Ännu en vecka har flugit förbi.
På torsdagen jobbade jag hemma och på kvällen mötte jag upp min yngste bror som flyttat till Stockholm på två månader för sin praktik. Vi gick och åt kinesisk tapas och pratade massor om livet och världen. Det var mycket trevligt och det blev trevligare eftersom vi aldrig gjort något sådant innan.
Det är en rätt rejält åldersskillnad mellan mig och min yngste bror, hela tio år, vilket innebar att jag flyttade hemifrån när han precis började bli tonåring. Så vi hann aldrig riktigt få en bra relation som vänner istället för enbart syskon. Det faktum att han för mig alltid förblivit en stjärnögd femåring har väl spelat in en hel del.
Men nu fick vi mötas som vuxna med egna liv, karriärer och utmaningar framför oss. Det var spännande och otroligt trevligt.

Helgen blev kort för min del. Redan på söndagen tog jag och Alexandra och åkte till Norrköping för att sitta som presidie på Sverok Östergötlands årsmöte, det gick mycket bra och det var kul att se ett sådant driv i distriktet.
Under måndagen tog vi båda och besökte Nordisk kulturpolitisk dag om inkludering och integration. Det var överlag bra och vi fick med oss en del intressant hem till vårt arbete i Sverok.

I övrigt har jag haft klädproblem inför just Nordisk kulturpolitisk dag.  Det började med att jag föll ned i ett hål av självtvivel över mina kläder.  Så jag tillbringade två eftermiddagar ute på stan i jakt på ett par hela byxor (ja, mina byxor går sönder jämt och de tar lång tid att laga) samt efter så kallade seriösa kläder. Typ en bra kavaj, fancy byxor och sådant som får en att se ut som en ordförande.
Men i slutänden så blev jag så trött att jag gick och köpte en enorm godispåse och sedan köpte jag en snygg nättröja och världens bästa t-shirt som jag älskade.
Och till mötet på måndagen hade jag mina älskade kängor och mina nya jeans ihop med min blazer, mina skramlande armband och regnbågspins samt en tröja med animetryck.
För det är vem jag är och varför ska jag vara annorlunda?





lördag 27 januari 2018

Förintelsens minnesdag och böcker ni måste läsa

Idag, den 27 januari, är det Förintelsens minnesdag, något som uppmärksammas över hela världen.  
I regi av Tyskland så dödades sex miljoner judar i koncentrations,- och förintelseläger i ett systematiskt folkmord som tog sin början 1933 och inte slutade förrens vid krigslutet 1945.
Även romer, homosexuella, polacker samt politiskt oliktänkande för att nämna några fördes under kriget till lägren för att arbeta tills de inte orkade mer och sedan dödas av.

Det är svårt att få fram en exakt siffra på alla som dödades men om vi räknar på alla grupper som nazisterna systematiskt dödade av landar den på 17 miljoner.
Detta är en händelse vi aldrig får glömma och som vi aldrig får låta upprepas. En viktig del i detta är att se till att läsa på och framförallt läsa överlevarnas berättelser.

Här nedan har jag satt ihop en lista på böcker om Förintelsen som jag läst och som gjort starkast intryck på mig, både som barn, ungdom och som vuxen. Vissa har gått ur tryck men kan hittas på biblioteken.
Jag rekommenderar verkligen att ni läser dessa. Det finns även en rad skönlitterära böcker om Förintelsen som är väldigt läsvärda. Till exempel Annica Thors serie "En ö i havet", Markus Zusaks "Boktjuven" samt Majgull Axelssons "Jag heter inte Mirjam". 

Det är inte ens 100 år sedan Förintelsen hände och sedan nazisterna kom till makten men vi håller redan på att glömma och vi håller redan på att se hur samma system nu används för att vrida grupper mot varandra och att skapa ett vi och ett dom där högerextrema rörelser vill sprida hat, skräck och hot mot andra grupper som inte är som dem.
Vi har förintelseförnekare som idag på allvar dels säger att Förintelsen inte ägde rum och i samma andetag säger OM nu Hitler ledde ett folkmord så gjorde han helt rätt.
Det är en skrämmande utveckling och vi skadar oss själva om vi inte kallar de som driver de här åsikterna vid sitt sanna namn.

Det är nynazister som driver en jargong som baserar sig på ignorans och hat. Vi kan inte stå och klamra oss fast vid argument om yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Det går inte när det handlar om att ena parten driver en ideologi som baserar sig på att de anser att människor med annat etniskt ursprung, sexuell läggning eller religion förtjänar att dö. Det är ett uttjatat argument men jag ber er komma ihåg det faktum att Hitler och hans parti kom till makten via demokratiska val och de genomförde sin plan om Förintelsen med folkets hjälp.
Vi kan göra mycket bättre ifrån oss eftersom vi har vetskap om hur illa det kan bli när vi viker oss för högerextrema rörelser, vare sig de är folkvalda eller marscherar på gatan med sköld. Vi får aldrig låta de vinna. Vi får aldrig glömma och vi får aldrig låta de stå oemotsagda. Vi behöver inte använda våld men vi kan säga emot och vi kan se till att berätta om historien.De människor som överlevde Förintelsen är gamla och många har hunnit dö. Just därför är det så viktigt att vi sprider deras berättelser om vad det var som hände och vad det var som gjorde att 17 miljoner människor kunde dödas i koncentrations-, och förintelseläger.
Vi får inte glömma och vi måste minnas.
Så läs på om vad som hände i Tyskland och Europa under åren 1933 och framåt. Läs om hur det började, om vad det ledde till och hur det slutade.
Läs på och berätta för de ni umgås med.

Framförallt, förstå och berätta att de som gjorde att Förintelsen kunde ske var vanliga människor som intalade sig att de stod över andra nationaliteter och folkgrupper.
Och att det som gjorde det möjligt att hända, det var att vanliga människor, som du och jag, stod bredvid och lät det ske.


onsdag 24 januari 2018

Dagens Pusheen!

Ja som ni kanske vet så har helgen innehållit kickoff med Sveroks styrelse. Men förutom det har jag hunnit med massor av andra saker. Jag och Wingate tog och träffades på stan, gick en promenad till massa nördställen och slutade på en arkadhall där vi spelade massor av knasiga spel.
Till exempel det galna trumspelet eller spelet som gick ut på att klättra upp för ett torn genom att göra en massa småspel.
Vi fattade hälften för att allt var på japanska men det spelade ingen roll för vi hade så kul.

Jag var ledig på måndagen och hann hälsa på Tove och Anders. Så otroligt mysigt att hinna träffas och ha gott om tid att bara sitta och prata om allt och inget.  Det är värt mest i världen.
Svart och jag fortsätter vårt grindande i Neverwinter och vi klättrar stadigt i levels samtidigt som vi slåss mot odöda (varför är det alltid odöda?) och funderar över hur vi ska rädda världen.
Eller ja, jag vill mest bränna den till grunden så att vi slipper Far Realm, odöda, wererats och kultister.
Men det är ruskigt kul och det är väldigt mysigt att ha något att slöspela på kvällarna.





måndag 22 januari 2018

Kickoff med Sveroks styrelse!

Nu i helgen var det dags för kickoff med Sveroks styrelse. Under en helg samlades hela styrelsen för att workshopa, gå igenom våra arbetsuppgifter och förbereda oss inför året som ligger framför oss.
Vi har väldigt mycket arbete framför oss, både i form av en episk verksamhetsplan men också i form av ett år som innebär både valår, 30-års jubileum och mer spelande än någonsin.
Därför kändes det extra bra att vi hade tid att ta oss en helg som var helt dedikerad till att plöja igenom vad det är vad vi ska göra och hur vi gör det samt bolla tankar om arbetsstämning och jargong utan att känna stress.
Jag kände mig nöjd med helgen och att den gav bra grund för det kommande året.

Men vi hann även spela lite spel, äta lite god mat i form av östafrikansk mat på pannkakor samt besöka föreningen Dragons lair för lite magicspelande.
Och jag fick tokspö i magic vilket fick mig att inse att det är dags för mig att lägga in lite extra tryck på mitt spelande och bli bättre.

Fredagskvällen vigdes åt spelande. Här är 7 av 9 episka personer i styrelsen



tisdag 16 januari 2018

Dagens Pusheen!

Så hur går min andra vecka som Sveroks ordförande?
Tja, den är fortfarande lika delar förvirring och lika delar "fuck yeah jag kan detta" ihop med en stor dos lycka.
Det är rätt bra kort sagt och jag ser fram emot veckorna som ligger framför mig.
Något jag inte ser fram emot lika mycket är vädret. Eller jag ska säga SNÖN som överraskade Stockholm som en blöt handduk rakt i ansiktet.
Jag blev kränkt.
Inte för att jag inte gillar snö för det gör jag. Om den är utanför ett fönster och jag är inomhus insvept i en varm filt och slipper gå ut.
Men denna snön måste jag tyvärr gå ut i och holy fuck vad jag inte är rustad för snön. Jag byltar på min kläder och vaggar fram men fryser ändå som en kattunge utan päls.
Så igår åkte jag tvärs över snön... eller jag menar stan...slängde pengar på en affär och köpte mig det varmaste täcket jag hittade som gick att få billigt.
Vinst för mig och för min säng som nu ser ut som ett mjukt moln.

Men jag är trots mitt gnäll över vädret rätt nöjd med min vinterstad. Den är vacker i snö och jag kan alltid rulla in mig i mer kläder.




onsdag 10 januari 2018

Dagens Pusheen!

Onsdagen är slagen och jag har flyttat till huvfudstaden Stockholm! Jag är inflyttad i mitt rum, har hunnit jobba några dagar samt börjat gå på gym.
Vad händer med mig egentligen?
Men från början då: På lördagen tog jag och Svart och fyllde bilden med tre flyttlådor och en stol och körde upp till Stockholm. Sedan blev det upppackning och på söndagen en tur till Ikea för att fixa ett bord och lite småsaker. Samt mat, vad tusan jag nu ska med den till, jag som inte kan laga något.... Tack och lov för Svart som både bakade bullar och lagade lite mat som jag kunde börja veckan med! Han är det finaste i världen.
Mitt boende under året är bäst. Jag hyr ett rum av en kompis och det är fantastiskt mysigt, passar mig perfekt. Jag kommer resa en del i mitt uppdrag för Sverok och det finns få saker som gör mig mer nere än att komma hem till ett tomt hem. Jag gillar känslan av att bo runt folk, den gör mig rofylld.
Mitt jobb som ordförande för Sverok har dragit i gång och jag har möblerat mitt skrivbord (något jag nog kommer V-logga om senare) och hunnit med att vara förvirrad, peppad, bestämd, flummig och glad i en vild blandning. Helt enkelt vara jag.
Men i korthet känns det väldigt bra, förvirrande och överväldigande men bra!
Och så var det detta med gymmet ja.... Jag väger numera så pass mycket att mina knän IGEN far illa av det. Så även om jag älskar min kropp så måste jag börja träna för att min kropp ska hålla. Med det målet om en starkare kropp som ska hålla i 1000 år framför ögonen så körde jag mitt första träningspass i nästan 40 minuter under tisdagen.
Fuck my life vad trist det är och ingen bastu fanns det. Så kränkt.
Men jag ska fortsätta med det minst en gång i veckan, förhoppningsvis två.

Som ni hör är mitt liv fullt med fina händelser och nya saker att upptäcka. Jag ser fram emot året och vad det kan ge.


fredag 5 januari 2018

Konsten att inte bränna ut sig helt (eller du blir inte lyckligare för att du har tusen engagemang)

Notera att detta blogginlägg fokuserar på hur en kan undvika att hamna i situationer på jobbet eller i ditt ideella engagemang som ger stress och utbrändhet. Den utgår helt från min egen erfarenhet och vad jag upplevt fungerat.
Blogginlägget  fokuserar på det som går att göra innan en har hamnat i utbrändhet och utmattning, inte när du väl är i det. Utmattningssyndrom och utbrändhet är psykiska sjukdomar och där behövs det annan hjälp än bara ett blogginlägg.

Detta blogginlägg behandlar inte heller hur en undviker stress och utbrändhet som kommer sig av andra faktorer än just jobb och ideellt engagemang.


Jag har redan innan bloggat om hur jag hinner med allt och vad mina knep är för att se till att jag får vila och återhämtning. Det inlägget kan läsas här.

Men idag tänkte jag prata lite grann om detta med utbrändhet och stress inom situationen rörande jobb och ideellt engagemang och hur jag tänker att det kan undvikas med utgångspunkt från mig själv.

Låt oss börja med att titta på jobbsituationer.

Egentligen är jag sämst lämpad på att predika om detta.
För några år sedan så sade jag upp mig från mitt vanliga jobb för att satsa helt på journalistiken eftersom jag insåg att jag hellre gör något jag älskar än något jag inte trivs med. Det var helt rätt satsning men det är ingen lätt bransch.
Som journalist så har jag hamnat i samma fålla som många av mina kollegor och det är i fållan av otrygga anställningar och korta vikariat.
Det gör att jag ofta haft flera jobb samtidigt, både för att få en vettig inkomst och för att jag älskar att jobba.
Och jag klarar av det, först och främst för att jag älskar att jobba.

Men jag är också väl medveten om att detta är ett hanteringssätt som jag tagit fram för att överleva.


Fem jobb, här utsikten från ett av dem.
Saken är den att jag sedan 2011 har hanterat mitt dåliga mående genom att arbeta och göra saker. Det tog mig genom min depression, det klarade mig från sjukskrivning och det gjorde att jag överlevde några väldigt svåra år

Jag vet att jag jobbar mycket mer än vad någon normal människa borde göra.
Men, och detta är viktigt att ni förstår, jag trivs med detta. Jag älskar att jobba och att engagera mig eftersom det gör att jag känner att jag rör mig framåt.


I korthet har jag detta året har inte mindre än fem stycken jobb och de har mer eller mindre löpt parallellt under året.
Jag har varit stolt över mig själv för att jag har klarat av det men det har varit tröttande och hade jag inte varit den jag är så hade jag nog gått in i väggen.

Så trots att jag är arbetsnarkoman, hur hindrar jag detta från att bränna ut mig?


  • Planering och organisering. Jag ser till att hålla koll på mina jobb, vad som förväntas av mig och vart gränsen går. 
  • Tydliga gränser.Jag gör mitt bästa men jag ser till att inte vara den som gör massa extra arbete utan att få vare sig betalt eller beröm för det.
  • Bra variation. Mina jobb täcker in olika saker och jag älskar de alla, annars hade jag inte tagit de. Exempelvis har jag på ett jobb sysslar med sociala medier, på ett annat lärt ut källkritik och på det tredje stod jag i kassan på en bokhandel och kunde prata fantasy och nörderier hela dagarna.
  • Medvetenhet. Nej, jag hade inte behövt fem jobb. Min ekonomi hade klarat sig hyfsat ändå. Men jag gillar att jobba och utvecklas på det sättet. Plus att jag gillar de extra pengarna de ger. Men medvetenheten om att jag inte hade behövt det är viktig.
  • Koll. Koll på mina rättigheter, med i alla fackförbund och en vägran att bli överkörd. Det gör att jag kan sätta emot när det ställs orimliga krav på mig i arbetet.


Och mitt sista tips: Gör inte som jag. Ha inte fem jobb om det inte är absolut nödvändigt för att du ska klara inkomsten. Arbetsmarknaden ska inte vara så här. och det är skevt när detta betraktas som normalt.


Då går vi över till ideellt engagemang.

Denna är så svår för det finns ofta inget roligare och mer givande än att ha mycket att göra på fritiden och att engagera sig i alla föreningar, alla konvent och alla klubbar samtidigt! Är du samtidigt en driven människa som får saker gjorda så kommer förfrågningarna att komma i en stadig ström.
Det är så lätt att säga ja till allt och sen sitter du där med två egna konvent, tre funktionärsroller och medlem i fem olika föreningsstyrelser. Och alla berömmer dig och du får creed på sociala medier för hur grym du är och du trycker undan tröttheten och tar på dig mer. Lägg därtill att du vill bygga upp din profil i sociala medier och hoppar på alla chanser du kan för att vara med och prata om ditt engagemang.

Detta.kommer.bränna.ut.dig.

Det låter så jädra trist och tråkigt när jag säger detta men det måste sluta.
Stressen och pressen på att göra mest och vara den som är mest awesome på alla punkter i kombination med myten om att en måste bygga sitt eget varumärke på sociala medier för att lyckas gör att ideellt engagerade, och då framförallt unga, bränner ut sig och smäller rakt i in i väggen.

Och det är inte engagemanget som är skadligt utan just pressen att göra mest engagemang, att vara den som styr upp och vara den som alltid finns tillgänglig.

Så här är mina tips för hur du undviker just det:


  • Prioritera. Välj vilka delar av ditt engagemang du brinner för och lägg din energi där. Du behöver inte göra tusen saker för att det ska bli bra.
  • Sprid dig inte för tunt. Lägg din energi på en eller två föreningar/konvent/klubbar. Det kommer bli mer kvalitet på ditt engagemang och du kommer själv att bli mer fokuserad på det du gör vilket gör dig gladare.
  • Våga säga nej. När folk frågar om din hjälp med att arrangera eller göra saker, våga säga nej. Du kan inte ensam styra upp allt i världen men du kan ge de råd för hur de ska lyckas. Men låt det inte heller bli så att du sitter fyra timmar varje vecka i skypemöte för att guida de genom saker. Sätt en gräns för dig själv, både för din skull med också för andras. (För om du inte gör saker kanske inget blir gjort men å andra sidan så kanske det blir en sporre för andra att göra saker.)
  • Fuck ditt eget varumärke. Pressen att finnas på sociala medier är stor och du ska vara bäst. Men skit i det och var på sociala medier för din egen skull och framförallt, var den du är och inte någon debattör för att det förväntas av dig. Jag finns t ex nästan överallt på sociala medier men jag postar mest kattungar och uttrar på twitter - av den anledning att det roar mig. Debattera gör jag på min blogg för att jag älskar att skriva men jag ser det aldrig ever som ett krav.
    Och det ska inte du heller.
  • Sätt dig själv först. Ingen blir glad för att du bränner ut dig och ingen kommer tacka dig när du går in i väggen. Så därför ber jag dig, våga ha egentid, våga säga nej, våga släppa kontrollen och våga sätta stopp. 


Så det var mina tips, både för arbetslivet och för ideellt engagemang. Det kokar egentligen ned till att våga stanna upp och våga säga nej, ha koll på dina egna behov (äta, sova, vila och egentid) och att se vad som är en nödvändighet (som inkomst) och vad som kan skäras bort.
Men också att ha en bra balans så att ditt liv innehåller lika delar nödvändiga saker (som jobb) och lika delar roliga saker (som ideellt engagemang) men att det inte får bli för mycket.

Har du aldrig en enda dag eller kväll helt för dig själv utan jobb eller saker inplanerade är det en rätt tydlig varningssignal.


Om jag ska ge ett allra sista råd så är det väl detta att det är en värld av skillnad på vad du vill, vad du kan och vad du orkar.
Och mina tre cent är att du behöver inte kunna allt (mycket lär en sig längst vägen) men du måste orka med allt och om orken inte finns så spelar det ingen roll hur mycket vilja eller kunskap du har. Det kommer bli pannkaka och ett styck utbränd människa.
Inget jobb eller ideellt engagemang är värt din hälsa om du kan undvika det.
Du är inte en sämre människa för att du inser dina egna gränser och sätter stopp. Det kan kännas så när du ligger och gråter över hur värdelös du känner dig som inte orkar allt. Men efter en tid så kommer du inse hur jädra rätt du gjorde.
Du är en starkare människa som vågar ta hand om dig själv.

Egentid är tid då du inte gör något. Som mest äter en burk nutella.