Notera: När jag talar om kvinnor menar jag alla som identifierar sig som kvinnor.
Denna internationella kvinnodag som i vanlig ordning inträffar den 8 mars så tänkte jag att vi skulle prata lite om systerskap.
Kvinnor lär sig redan från tidig ålder att detta med att systerskap är inte något vi kan räkna med. Det är lite motsägelsefullt eftersom detta med kvinnlig vänskap med förtroende och regelbundna träffar ses som något av det bästa som finns. Och det stämmer.
Men samtidigt så finns synen att kvinnor förväntas tala skit om varandra och backstabba varandra samtidigt som vi delar våra djupaste hemligheter med varandra.
I korthet får vi det bästa och det sämsta på samma gång, detta med att vi uppmanas att prata om allt
och i nästa mening lär oss att lojalitet enbart är en valuta som varar över dagen.
Vi lär oss denna balansgång redan i småskolan när det handlar om att tjejer bara kan leka två och två och aldrig tre och tre.
Vi lär oss vidare när vi växer upp och alla tjejer blir konkurrenter om den vi älskar. Vidare när vi får
jobb och om vi har otur, på en arbetsplats där det finns plats för en eller max två kvinnor och där det gäller att vara hårdast och starkast för att få all respekt från de manliga kollegorna. Och där vi uppnår detta genom att samtidigt sänka våra kvinnliga kollegor, främst genom skitsnack och en vänskap som aldrig är genuin.
För vi har lärt oss sedan unga år att lojalitet är en dagsvaluta och det där med systerskap inte är så mycket värt ändå.
Det tog flera år för mig innan jag skaffade mig kvinnliga vänner som jag litade på och för mig som så länge enbart haft manliga vänner eftersom jag ansåg att det passade mig bättre plus att jag aldrig varit mycket för smink som mina jämnåriga intresserade sig för.
Jag såg rätt länge ned på andra tjejer samtidigt som jag beundrade de och ville vara lika vacker och framgångsrik som de var.
Notera att jag då inte räknar vänskapen med min underbara Angel men till och med där är det värt att nämna att vi hatade varandra djupt och intensivt under de första sex åren vi kände varandra.
När jag skaffade mig kvinnliga vänner och hittae till den gemenskapen var det en ny värld för mig.
Det gav mig en ny form av vänskap där jag kunde luta mig mot andra kvinnor och känna mig säker även om det var komplicerat och spår av konkurrent och misstro dröjde sig kvar.
Jag ska inte förneka att jag ännu idag har svårt har svårt att lita på andra kvinnor men jag har å andra sidan svårt att lita på människor överlag.
Jag är medveten om det men jag har det rätt bra ändå.
Men trots mitt problem med tillit så skäms jag över hur jag tidigare betraktade andra kvinnor som ytliga, uppmärksamhetssökande och flamsiga.
Jag reflekterar över hur jag var mer kritisk mot mina kvinnliga vänner rörande hur de betedde sig och hur lojala de skulle vara än vad jag var mot mina manliga vänner som ofta betedde sig riktigt kasst.
För att jag hade lärt mig sedan barndomen att kvinnor skulle vara bättre och felfria.
Just detta med att vi måste vara felfria är också något som lägger krokben för att vi ska kunna skapa ett bra systerskap.
För hur mycket kan vi uppskatta varandra när vi konstant är upptagna med att hitta fel på varandra och samtidigt måste vara perfekta själva för att undgå kritik?
Det jag vill komma till är att kvinnor måste blir bättre på att lyfta upp varandra. Framförallt kan vi bli så mycket bättre på att säga till de kvinnor vi känner och som vi tycker gör bra grejer att "Du, fasen vad bra du är!"
Våga säga det rakt ut och var snäll mot andra kvinnor. Och visa din uppskattning. Det kostar inget och oj vad mycket det ger!
Detta utan att snacka skit eller vara avundsjuka på varandra. För de känslorna gynnar ingen av oss och det går patriarkatets ärenden på så många sätt.
Det finns plats för flera kvinnor på en arbetsplats, faktiskt hur många som helst.
Det finns plats för fler kvinnor i spelvärlden och vi behöver inte se varandra som konkurrenter, snarare som samarbetspartners, allierade och vänner.
Och det finns plats för att vi inte ska vara perfekta och vi ska inte heller tvinga andra att vara perfekta.
Med det sagt så innebär detta inte att vi inte kan vara kritiska mot varandra. Det är klart att vi måste kunna det, framförallt för att kunna hantera våra egna känslor men också utvecklas i vår vänskap mot varandra
Men jag vill att vi tänker en vända extra på
hur vi är kritiska mot varandra och vad det är vi säger om andra kvinnor, både i verkliga livet och på nätet.
För vi har ofta en hårdare jargong som är mer dömande mot andra kvinnor än vad de är mot män och den jargongen innehåller inte sällan både hot, hat och utseendebaserad kritik.
Det kan vi ändra på genom att granska oss själva.
Först och främst: Varför är en är kritisk mot en annan kvinna?
Kan vi lösa det genom att vara raka mot varandra och säga vad det är som skaver istället för att snacka skit?
Kan vi lösa det genom att låta blir att säga att kvinnan ifråga är en slampa som borde klä sig bättre eller kanske bara borde sitta ned och hålla käften.
Det är inte så svårt och vi kan bli så mycket bättre i vårt systerskap.
Jag vill också säga att det finns kvinnor som begår brott och övergrepp mot andra personer och dessa faller i en annan kategori. Brott och övergrepp är aldrig okej i min värld.
Men med det sagt, på internationella kvinnodagen, ta med er följande:
- Lyft de kvinnor ni har i er närhet genom att säga hur bra de är i sin vardag, i sitt ideella engagemang och på sina jobb. Säg det till de och gör det till en vana. Samt ta de aldrig någonsin för givet.
- Tänk på hur ni kritiserar kvinnor. Fall inte till hot, hat och utseendebaserat skitsnack. Eller skitsnack överlag. Var bättre än så
Och ni som inte identifierar er som kvinnor och läser detta. Ni ska också tänka på hur ni beter er mot kvinnor och hur ni kan lyfta de kvinnor ni har runt er. Alla jädra dagar, året om.
Och sist men inte minst: Säg inte grattis till kvinnor i din omgivning idag. Ställ dig istället sida vid sida med dessa och kämpa för en bättre värld.
Mer läsning på temat:
