Bokmässan kom och gick
Och nazisterna kom och gick.
Under lördagen den 30 september var det dags för Nordiska motståndsrörelsen att marschera genom Göteborg.
På Heden skulle det vara en stor motdemonstration och även på flera andra ställen runt om i stan hölls flera aktioner mot nazisterna.
Jag funderade så länge på hur jag skulle göra och om jag skulle våga gå till Heden. Det var inte det att jag var orolig för att det skulle blir våldsamt.
Jag var skiträdd att det skulle bli våldsamt och fullt bråk med nazisterna.
Jag var så rädd att jag blev torr i munnen och det började sticka i armarna när jag tänkte igenom alla värsta tänkbara scenariona som fanns.
Men i slutänden så bestämde jag och Svart oss för att gå till Heden och demonstrera innan jobbet.
För att det är viktigare än rädsla och för att jag inte orkar med att begränsa mitt liv mer än jag redan gör.
I slutänden visade det sig vara helt rätt val.
Det var en så där strålande vacker höstdag och Heden var fyllt av tusentals människor med skyltar, banderoller, regnbågsflaggor och alla demonstrerade mot nazism.
Det gjorde mig tårögd och glad att se.
På en helt annan front har jag aldrig sett så många poliser och så högt säkerhetstänk i Göteborg innan. Det visade sig i allt från mängden avspärrningar (och avståndet mellan dessa) till bilar och ridande poliser.
Det gjorde att jag kände mig säker. För det var jävligt jobbigt att röra sig på stan från Heden mot jobbpasset på bokmässan och inte veta helt om det fanns nazister på vägen dit. Men alla poliserna som fanns vart tionde meter gjorde att jag kände mig säker.
Av tusentals motdemonstranter som demonstrerade mot nazisterna så var det en handfull som valde att protestera med våld medans resten valde ord och en enad vägg.
Och nazisterna fick krypa hem med svansen mellan benen efter sin marsch mellan två ICA-butiker. Det kändes otroligt skönt att veta och för mig var lördagen en seger.
Jag är alltid rädd för nazister och det sticker jag inte under stol med.
Jag har alltid en eller flera säkerhetsplaner när jag rör mig själv på stan och jag har aldrig på mig högklackat längre för att kunna springa snabbt.
De begränsar mitt liv eftersom jag inte är en människa i deras ögon.
Min partner Svart är en rasförrädare enligt deras sjuka synsätt.
Det är klart att jag är rädd och desto mer trött på att vara rädd.
Min rädsla kan jag leva med men det är mitt beslut att mitt liv ska vara så bra och normalt som möjligt.
Det är mitt beslut att våga och vara modig och min egen hjälte.
Så just därför så kommer jag aldrig sluta kämpa och jag kommer aldrig vara tyst.
Det kommer komma andra dagar när Nordiska motståndsrörelsen eller andra nazister marscherar igen.
Men jag vet att vi kan stå upp mot dem igen och visa att detta, både Göteborg och Sverige, inte är en plats för deras hat.
Det är inte deras Sverige utan det tillhör alls oss som tror på människors lika värde.
Så tack alla ni som kom till Heden.
Tack alla ni som stöttade genom att gå ur husen och vara där.
Tack alla ni som protesterade utan att skapa kaos och slänga sten.
Tack alla ni som visade att även fast det känns som att 30-talet redan är här så är vi en vägg av människor som står i vägen och vägrar ge nazisterna en millimeter.
Mer läsning på temat:
- Varför vi inte kan ha nazister på våra gator
- Varför det är så viktigt att prata om rasism, strukturer och vithetsnormer
- Varför rasismen idag gör mig livrädd
- Vikten av separatistiska rum
- Omvänd rasism och hur mycket det stör mig
- Rasismens normalisering
- Kära vita vänner, sluta vara så passiva när det gäller rasism
- Whitewashing, blackwashing och lite mer representation
- White feminism och varför det stör mig
- Vithetsnormen och att sticka ut
- Rasismen som ser mig som pappas älskarinna
- #OscarsSoWhite
- Passiv och aktiv feminism och antirasism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar