Blodsband Reloaded och att våga skjuta allt

Ni vet den där drömmen om att lajva Mad Max och vara coolast i världen i en postapocalyptisk värld utan zombies men med känslan av att allt är förgängligt och att världen är din?

Att lajva i postapocalypsen kräva en airsoftbössa samt nitar.
 Foto: Gill Edgar

Just exakt det gjorde jag i förra veckan på lajvet Blodsband Reloaded.

Så vad var då Blodsband?

"The year is 2146 and civilization as we might have known it came to a grinding halt 103 years ago in what is fondly thought of as "the great calamity". "The sky was torn asunder and war swallowed the earth", and all that jazz. Nature has since reclaimed much if not most of the land once domesticated and developed by people. Most of the planet is to be considered unexplored wasteland.

The human (and post-human) population has been much reduced. Inhabitants of the new world often live as nomads or as citizens of smaller communities built on top of or inside the ruins of the old world."

Jag kan tillägga att Blodsband senaste åren även varit ett av Sveriges mest hypeade lajv och biljetterna till lajvet har vanligtvis sålt slut på timmar.
Och det är klart att både jag och Svart varit ruskigt sugna på att åka (Han älskar Mad Max och jag älskar Borderlands) och ännu mer på detta i år… tills vi båda insåg att datumet då biljetterna släpptes låg under våran stora Japan-resa.
Hej då Blodsband. Vi visste att det skulle vara kört att få tag i biljetter med sju timmars tidsskillnad och noll wifi.

Men så blev vi meddragna av ett gäng vänner i deras grupp och inte bara det, de löste vår anmälan genom att anmäla oss när biljetterna väl släpptes!

HURRA!

Så med det sagt började vi planera för att åka på ett ascoolt lajv!

Blodsband Reloaded är ett stort lajv med runt 700 deltagare och det var för mig en helt ny typ av lajv, nämligen där airsoftvapen och strider med dessa spelar en stor roll.

Så det första jag och Svart gjorde inför lajvet var att traska och köpa lite airsoftvapen och få ett hum om hur dessa används.

Ett styck hölster byggt i Wobla

En sydd yllerock får bling

Steg två var att börja pyssla med våra dräkter.

Svart ville vara en robot och jag ville köra på stilen Kpop-star goes Ranger (för varför inte vara snyggast och mest fab i postap-öknen när jag kan?)

Postapokalypslajv är enligt mig enklare än andra lajv eftersom det går att köpa mycket på secondhand eller bara rota i garderoben efter saker som går att använda. 

Det hindrade inte mig från att sy och bygga saker för att få exakt den look som jag ville ha. Dumma mig. 

Men det skulle inte vara postapocalyps utan att ta hänsyn till att allt ska se slitet, smutsigt och trasigt ut. I korthet ska det verkligen se ut som att en har bott och levt i sina kläder i en halv livstid.
Så min största utmaning var först att bygga/pussla ihop en dräkt som 1) gick helt i grått eftersom det var min färg i gruppen Omega 13 jag åkte med 2) sy en del och blinga den till max med nitar och färg så att den blev unik samt steg 3) slita sönder allt med fil, sandpapper och raspar och patinera den med färg, sand, damm och plaster.

Det är en speciell känsla att bygga en dräkt och sedan lägga dagar på att göra sönder den och få den dammig och skitig.

En känsla av: Jag måste vara helt jädra dum i huvudet.

Men det var överraskande kul även fast jag typ vred sönder armen av allt raspande och filande.

Tips från mig: Yllerockar är asvåra att slita på utan en vinkelslip (vilket jag inte hade). Använd vinkelslip. Eller vad som helst som inte innebär att du måste göra det för hand.

Men i slutänden blev det rätt bra trots att jag nog hade behövt slita sönder mina tröjor mer samt fixera smutsen bättre med spray.

Själva lajvet var för mig en studie i tre delar.

Den första var att jag stod på balkongen och bara tog in lajvet och alla deltagare. Jag var så imponerad av så många fräcka dräkter, koncept och av alla coola fordon (34 stycken om jag räknade rätt)

Jag slöpratade med folk på gatan och var helt nöjd med att låglajva för att få ett hum om vad jag ville göra senare.

Den andra var när jag gick ut, på egen hand eller med några i min grupp, och pratade, upptäckte och hade kul på lajvet genom att vara nyfiken, jobbig, skrikandes och en förnuftets röst blandat med pepp.

Den tredje var airsoftdelen som var askul. Jag borde gissat att jag skulle gilla airsoft med tanke på hur mycket jag gillar laserdome.

Så när jag kunde drog jag ut och pangade saker och såg till att vara med på kvällsräderna som var en avancerad variant av Catch the flag. Det gjorde att jag fick springa över sanddyner i solnedgång, smyga med främlingar och planera bakhåll och försvara “The flag” genom att skjuta och hålla vår position tills tiden var slut.

Så här en vecka efter lajvet hade jag nog velat ta mig ut mer, ha mer relationer och spel med folk för att råda bot på min rastlöshet som satte in ibland men det är något att ta med mig till nästa Blodsband.
I korthet är jag supernöjd med mitt första Blodsband, med settingen, med arrangörerna och med all coolhet.

På ett väldigt personligt plan var detta mitt första stora lajv sedan min lajvdipp 2015 då det kändes som att jag inte var välkommen i lajvvärlden längre.

Jag åkte ju i vintras på lajvet Häxorna på Ästad går och fick tillbaka min lajvlust men detta var det första stora lajvet som jag åkte på som jag dessutom inte hade koll på.

Det var väldigt nervöst att åka på ett sätt men samtidigt otroligt skönt att sparka sig ut och våga.

Och med allt det i bagaget var det det var otroligt skönt att känna att allt fungerade och framförallt att jag kände mig som en del av lajvsverige igen.

Jag ska inte förneka att mycket berodde på alla de underbara människor jag inte kände alls som kom fram till mig innan och efter lajvet för att tacka mig för mina bloggtexter, för mina facebooktexter och för allt jag skriver och gör.

Jag blev rörd bortom alla gränser. För det är så lätt för mig att glömma att det finns folk som uppskattar det jag gör, det är lätt att glömma bland hatmail och personliga påhopp.

Det är skönt att inte känna sig hatad och det är skönt att känna att jag kanske kan vara tillbaka och lajva i Sverige.

Så tack Blodsband och alla fina människor jag träffade där. Både för ett fint lajv men för allt det som ni gav.

Onwards till framtiden och kanske en framtid som är mindre drabbad av radioaktivitet men lika underbar, vild och fri.

Min slutliga outfit på lajvet.
Mitt airsoftvapen är av modell hagelbössa som bara skjuter plastkulor.
Foto: Gill Edgar

Mer info om lajvet kan hittas här