onsdag 30 mars 2016

Dagens Pusheen!

Gothcon är som sagt över och det innebär att jag kan få tillbaka mitt liv! Jag har tid att blogga igen, tid att mysa på kvällarna med Svart, tid att hinna med allt det jag inte hunnit med! Det är en rätt fantastisk känsla.

Just nu så tuffar det på väldigt bra med jobb. Jag har trevliga och bra kollegor på alla mina jobb, bra och givande arbete och framför allt så känner jag mig extremt smart och kompetent på mitt arbete.

Men hur fantastiskt jobbet än är så ser jag framförallt fram emot alla äventyr utanför jobbet som ska göras i år. Jag vill resa mer ihop med Svart (någon som kommer att göras) och jag vill roadtripa mer.

Jag reser ju en del för Sverok redan men andra länder lockar något otroligt mycket och att se och uppleva nya saker när jag mår bra är något jag sett fram emot länge.

Kanske är det nu äventyret börjar på allvar!


tisdag 29 mars 2016

Någonstans här fyllde jag år med

Det sägs att när man är över 25 så börjar födelsedagar kännas som ett otyg. Det ska vara åldersnoja, ångest över alla saker man inte har gjort ihop med en stor portion planer om framtiden.

Jag skulle ljuga om jag sade att jag genom åren inte haft stunder som involverar allt detta.

Men nu då jag tillslut står på rätt sida 20 så var det ingen åldersnoja, ingen ångest över saker jag borde ha gjort och mina framtidsplaner... ja de tar jag när de kommer.
Mitt liv är inte så planerat och det behöver det inte heller vara. Det som tagit lång tid är dels insikten om att det jag behöver prioa mest är mig själv, Svart och mitt mående och dels att det jag sökt under så många år, en stark vänskapsgrupp som backar upp mig, inte är nödvändigt för att jag ska kunna stå upprätt. Vänner är viktigt men att jag litar helt på att vänner alltid fångar upp mig utan att jag lär mig att falla säkert och landa på fötter är inte en hållbar väg.
Allt behöver inte vara som i mina animeserier för att jag ska bli lycklig men det tog ett jädra tag att komma fram till det.
Samt att mitt liv blir så mycket bättre när jag vågar vara ärlig mot mig själv och mina känslor. Så om jag ska ha en framtidsplan nu är det väl just det: Vara mig själv lite mer och därmed bli cirka 20% coolare.

Så kort sagt, jag är rätt trygg i min ålder, rätt nöjd med vad jag har uppnått och det jag är mest glad över är att jag lever.


När man fyller år får man blommor från mor och far. Lika många som år jag levat!


söndag 27 mars 2016

Känslan när ens feministiska initiativ får pris (Gothcon 2016)

Påsken är över och så är även detta årets Gothcon. För fjärde året i rad arrangerade jag #isisnerdfeminism, mitt initiativ som har till syfte att främja jämställdheten i spelhobbyn. Jag hade redan förra året stora planer inför 2016. Gothcon firade 40 år i år och jag ville såklart göra det bästaste evenemang jag kunde för att bidra och peppa upp till feststämningen.
Och jag kan nog säga nu när jag sitter hemma, totalt slutkörd men lycklig, att jag lyckades. Rummet har aldrig sett bättre ut, föreläsarna var fantastiska och mina älskade fina gruntar var underbara.

"Här känner jag mig hemma!" sa en person när hen kom i i rummet på lördagen. Finare betyg kan inte ges.

Detta året har jag aldrig haft så många som kommit in och frågat hur de kan göra för att få sina föreningar att arbeta mer jämställt, aldrig haft så många som frågat om råd, tips, länkar och liknande.
Det gjorde mig fantastiskt glad. Det visar på en vilja på att vilja förändra på en gräsrotsnivå och att allt som gjorts under åren med jämställdhetsarbete (från många olika håll) verkligen börjar ta fart! och jag är glad att kunna bidra med ett initiativ dit folk kan söka sig, både för att spela och för att få nya verktyg för att kunna arbeta feministiskt.

En annan sak som hände på Gothcon var att jag fick pris. Konventet utsåg #isisnerdfeminism och mitt arbete till Årets Konventsfrämjare.
Det är så jädra stort att jag knappt ens vet var jag ska börja och jag är fortfarande lite i chock över det
När Emma, som är Gothcon-general, ropade upp mitt namn så blev jag akutblyg och klarade knappt ens av att gå fram och ta emot priset. Jag fick dessutom tunghäfta och vågade knappt ens titta upp, än mindre säga något.
Jag blev så sjukt glad och rörd över priset att det inte var sant!

Glad, rörd och drabbad av akutblyghet efter att ha fått priset!
Det går knappt ens att med ord beskriva hur mycket det här priset betyder för mig men jag ska försöka:
Mitt arbete med #isisnerdfeminism är något av det roligaste jag vet, att arbeta för en mer jämställd spelkultur är något jag verkligen vill och feminism och jämställdhet är något jag brinner för (om nu någon hade tvivlat på det).
Men det är också ett arbete som genom alla fyra åren tagit extremt mycket tid och energi, speciellt eftersom jag driver det själv. Jag lägger lätt ned fyra timmar i veckan på att rodda det och från januari fram tills Gothcon är det lätt uppe i två heldagar i veckan. Plus att det drivs helt ideellt och alla utgifter för det tar jag direkt ur min egen ficka.
Lägg där till att detta med att engagera sig feministiskt genererar en del otrevliga mail och kommentarer som måste hanteras.
Det är ett val jag har gjort och jag gör det med glädje för det dels ger mig så mycket och för att jag dels ser hur mycket det ger andra.
Det har dock inte hindrat att det ibland känts som ett sjukt otacksamt arbete och inför i år, när jag jobbat som vanligt varje veckodag och sedan kommit hem och suttit till midnatt med #isisnerdfeminism- då har känslan varit att det nog bara blir detta året och inte mer. Jag har varit för trött samt haft en rejält dipp i min tro på människor.
Den känslan är ju såklart pang väck inför varje event och nu på Gothcon så var jag visserligen trött men så jädra glad och peppad!

Och att få det priset... Det var en bekräftelse på att det dels sätts värde på mitt arbete men på en större front handlar det om att detta med mer jämställdhet i spelhobbyn tas på allvar.

Jag kom först efteråt på att jag borde sagt något och tackat av människor men så dags då.. Så jag gör det här istället i korthet:
Alexander för att du för fyra år sen gav mig möjlighet och utrymme på Gothcon att skapa #isisnerdfeminism (och för att du sa "gör vad du vill, det blir awesome!"), Emma för att du fortsätter göra Gothcon till ett bättre konvent med feminism och jämställdhet, Niklas för att du svarar på allt i tid och otid,  Nettan och Ola för att ni är enorma stöttepelare under varje Gothcon och världens bästa gruntar. Och Gill, du fantastiska älskade människa som är en klippa i allt, från att peppa mig till att hjälpa till med tusen saker som jag aldrig kunnat göra lika bra.

Igen, tack för priset, Det betyder enormt mycket och jag ska fortsätta nu under 2016 med förnyad energi.

onsdag 9 mars 2016

8 mars då. Igen.

Ännu ett år och ännu en internationell kvinnodag. Och som ni kan gissa så vägrar jag igen att säga grattis. Precis som tidigare år.
Seriöst, ser jag ett enda grattis så kommer jag att slå in en vägg. Det finns inget att säga grattis åt.
Det som behöver göras är att kämpa mer, inte röda rosor och massa floskler. Det har varit för mycket tomma ord under året som gått för att det ska kännas bra.

Sen förra kvinnodagen har jag väl blivit mer cynisk. Jag har lärt mig den hårda vägen att vänner mest består av skitsnack och att många hellre väljer att backa upp andra män än att backa kvinnor. Jag har sett att kampen går bakåt på många fronter och att det hellre talas om att skydda förövare än att stötta offer.
Jädrar vad det gjort mig trött och jag har velat ge upp så många gånger under året.
Men jag har inte gjort det. Visst - jag har blivit slagen så hårt till marken, jag har legat på knä utan luft i lungorna och med tusen ton sten över mig. Det har varit jättejobbigt och jag har velat ge upp fler gånger än jag kan räkna.
Men just för att världen är rätt kass så har jag känt att jag behöver fortsätta kämpa. Det finns inte på kartan att ge upp.

Så idag, på internationella kvinnodagen tänker jag än en gång kräva av er alla att ni fortsätter kämpa.
Bredda ert tänkande, våga lära er mera och bli klokare genom att lyssna på kvinnor och framförallt, våga kämpa med oss och inte mot oss.
Det jag behöver är inte tusen män som mansplainar och förklarar varför de är så bra feminister utan att göra något.
Jag kräver att se män som är feminister som står sida vid sida med mig och andra kvinnor och som konstant, under hela året, säger ifrån mot orättvisor, sexism och patriarkala strukturer.
Jag vill se män som lyfter kvinnor och som låter våra röster höras.
Jag vägrar att acceptera att bara lyfta kvinnor en dag om året, det ska ske konstant och inte ske som en ynnest från män.
Säg inte grattis en dag, lyft oss alla dagar!

Jag vill se att internationella kvinnodagen är en väckarklocka, en påminnelse om att kvinnor runt om i världen behöver sina rättigheter, behöver slippa vara rädda för män och framför allt, behöver rätt till sig själva.
Det finns så mycket att göra, från att engagera sig ideellt till att volontärarbeta.

Du som man i Sverige kan ändra i din omedelbara närhet, till exempel:

*Lyfta kvinnor i din närhet och stötta deras kamp( Och nej, att ifrågasätta och mansplaina är inte att stötta, greppa det).
*Lyssna på kvinnor och inte ta allt talutrymme.
*Utbilda dig i jämställdhet och läs på om det du inte känner dig hemma på (makthavarna och kvinnohat på instagram rekommenderas starkt!)
*Kämpa aktivt mot patriarkala strukturer alla dagar på året.
*Ta och förklara på alla sätt du kan hur det ser ut med kvinnors rättighet, sprid bra kunskap och motverka dålig källkritik.
*Snacka med dina manliga vänner när de drar våldtäktsskämt, förklara att det inte är okej.
*Har du vänner som är förövare som beter sig dåligt, snacka med dem. För det är ditt ansvar och nej, de blir inte bättre genom att slippa konsekvenser.

Så det blir inget grattis på kvinnodagen. Det jag däremot tänker göra idag är att ta på mig mina finaste örhängen och min snyggaste feministtröja till jobbet. Inte så mycket annorlunda från en vanlig dag.

onsdag 2 mars 2016

Dagens Pusheen!

Ja vart tog pusheen vägen? Två veckor utan en enda katt på onsdagarna? Skandal.


Det började med att jag blev sjuk i attackdödsförkylningen! Ja jag tänker beskriva den så. På lördagen var jag på årsmöte för Sverok Väst, allt gick bra och jag satt en stund som mötessekreterare. Jag åkte hem och allt var väl. Efter en timma började jag känna av huvudvärk och halsont och efter ytterligare en timma låg jag däckad. Jag hade känt av krasslighet tidigare i veckan men nu så låg jag i fyra dagar med feber, hosta och en nästa som aldrig ville sluta rinna. Total misär.

Veckan efter hade jag asmycket på jobbet. Jag låg efter på alla fronter och mitt alltihopa så fick jag äntligen skriver lite mer om vithetsnormen men jag glömde helt borta både min trogna #pusheenonsdag. Nu är det lite mindre att göra så efter en dags jobb hinner jag sätta mig ner och bara småblogga för sakens skull.
Det går bra med ATS-dansen, det är ruskigt kul men utmanande. Jag har ont i muskler jag inte hade koll på men det går framåt för varje gång!

I övrigt laddar jag inför Gothcon och #isisnerdfeminism som jag arrangerar där. Så mycket att tänka på, så lite tid men så jädra kul att jag inte kan låta bli!