måndag 30 mars 2015

Helg med Sverok och lite födelsedagsfirande

En av mina största grejer jag fasade för när jag blev ledamot i Sveroks förbundsstyrelse  var resorna jag måste göra. Inte för att de är många, det är huvudsakligen resor till och från styrelsemötena och kanske lite små saker däremellan, utan för att jag på senare år börjar bli åksjuk när jag åker tåg. Jag vet inte om det är åldern eller något fel med mitt balanssinne men för typ ett år sedan så sa det bara smack. Jag kunde inte äta på tåg och jag var tvungen att sitta blickstilla och antingen stirra ut genom fönstret eller se på film på min laptop för att inte må karateilla.
Fail på den.
Så jag var lite orolig när 2015 inleddes och det var dags för att börja åka till styrelsemötena.
Men första resan till styrelsemötet har gått bra och nu när det var dags för möte nummer två gick det över förväntan, åksjuketabletter i kombo med att sova mycket gör mirakel.

Styrelsemöte nummer två innebar att vi också hade teambuilding med kansliet, något som jag såg fram emot. Inte bara för att jag skulle få chans att krama massor på Emyrlin, som är en fantastisk människa jag träffar på tok för sällan, utan för att jag inte träffar kanslipersonalen alls. Det blir så när de sitter i en stad och jag i en annan. Jag har visserligen mailkontakt med en del av dem rätt regelbundet men träffas på riktigt... nej, det har inte hunnits med. Förrens nu.

Jag var lite sen till mötet på fredagen efter SJ i vanlig ordning levererade förseningar så min två timmars marginal åts upp i ett nafs.
Men sedan blev det en jättetrevlig kväll med utbildning i normer, beteende och attityder som följdes av middag och sedan en jättebra träning i hur man ska hantera media som var grym. För mig som journalist så var det en väldigt speciella upplevelse att lära sig hur man ska hantera media när de ringer. Vi gick igenom det lite på JMG men då från andra hållet mest, alltså hur man bemöter folk man vill intervjua eller ha reda på information ifrån. Så att vara på den andra sidan så att säga var förvirrande men jag insåg efter två minuter att jag har klara fördelar av mitt yrkesval då jag kan läsa av situationer på ett annat sätt. Jag har liksom facit i handen och det gör det lättare.
Spännande var det!
Dagen efter så var det möte hela dagen och det råkade även vara min födelsedag. Yey.
Jag brukar inte bry mig massor om min födelsedag men när jag vaknade på hotellrummet på morgonen så kändes det lite tomt.
Jag kom osökt att tänka på Sveorks tidigare ordförande Rebecka Prentell och hennes ord till sig själv:"Nu är det du och jag Sverok"
Med det citatet i huvudet gick jag, mest ensammast i världen, ned till frukost och satte mig vid ett bord med mina ägg och bacon.
Där satt jag själv innan finaste Emyrlin kom och attackkramade mig och sa grattis och sedan var dagen bra igen!
Dagen blev ännu en smula bättre efter lunch då Wingate, vår fina ordförande, ihop med Emyrlin,  roddade tårta till mig och jag fick kramar, sång och marsipankycklingar. Om nom nom!

Jag vill inte säga att jag var röd men jag var rörd. Massor. Bild: Jennie Larsson

Mötet i övrigt rullade på, vi tog oss sakta igenom högen med beslutsunderlag och diskussionsunderlag. Mina två första beslutsunderalg jag skrivit för Sverok klubbades igenom vilket för mig var enormt kul!
Vi fick en otroligt rolig överraskning med då Sverok fick ta emot pris från RFSL Ungdom. Otroligt hedrande och fint! Hela motiveringen och vår fina videohälsning kan ni hitta här.

Sedan på kvällen var det teambuilding med massor med kul lekar i lag och sångskrivande samt frågesport! Sjukt kul och givande!

Gladast lag tar selfie efter frågesporten!

Dagen efter så satt vi i förbundsstyrelsen och gick igenom resten av vad som skulle göras och när klockan slog slut för helgen så hade vi faktiskt hunnit med allt! Ja jädrar vad bra vi är!
När tåget rullade hemåt var jag astrött men också sjukt nöjd med helgen. Jag lär mig så mycket på varje möte och lär känna så sjukt mycket fina människor.
Sverok är på riktigt något av det roligaste jag gjort!

onsdag 25 mars 2015

Etnicitet och lajv 2.0

Just det, jag har glömt att blogga om årets Prolog! Det var så mycket bra att jag fortfarande inte smält det helt så jag kommer vara tvungen att ta det i omgångar under året.

Jag tänkte börja med att berätta om min och Zinweis föreläsning "Etnicitet och lajv 2.0"

Kort beskrivning av vår föreläsning:
En genomgång av hur den framskridande främlingsfientligheten i samhället påverkar lajvhobbyn och individer med utomnordiskt utseende. Under föreläsningen varvas personliga anekdoter med en genomgång av ett antal för diskussionen relevanta termer och tips på antirasistiska handlingar och varför dessa är så viktiga för ett inkluderande klimat

För två år sedan, på mitt första Prolog, så höll vi vår första föreläsning på temat och tänkte att det skulle räcka. Men icke, vi hade glöm detta med att rasismens växande framfart i samhället och den inverkan detta har på lajvsverige. Så någongång förra sommaren så bestämde vi oss för att göra en uppföljare. En arg och bitter sådan.
Och det gjorde vi. När vi satt och skrev och drog igenom föreläsningen så insåg vi att vi aldrig varit så arga och besvikna på våra medlajvare och på den växande acceptansen mot rasism. Det märks när vi pratar men det blev bra i slutänden.



Både jag och Zinwei har bloggat en del om detta innan och för läsning som rör en del av det som vi pratar om så rekommenderas följande av våra blogginlägg!

Setsuna

En feg inställning till rasism (eller en fråga om att se sina privilegier)


Zinwei

Ljudet av inget ljud: Den tysta majoriteten
Rasifiering - En förklaring


söndag 22 mars 2015

En välbehövlig pysselhelg

Det blev helg och tidigt på fredag förmiddag stod jag och Svart på flygplatsen för att välkomna bästaste Zinwei som skulle vara på snabbbesök hos oss.
Så jädra trevligt!
Zinwei hade typ sovit tre timmar, jag var astrött efter en jobbvecka men detta med vila är fånigt. Istället maxade vi vår dag ihop med sushi, soffhäng, matlagande delux, en tur till vänner och till sist sent på kvällen öppnandet av en flaska champagne och avsmakandet av tryffel.

Dagen efter då vi vinkat av Zinwei så tog jag och Svart och begav oss till Mikael och Johanna för lite hantverkshäng.
Jag började på min knektdräkt och hann göra större delen av själva jackan. Tyget till knektdräkten, det bruna och orangea yllet,  köpte jag redan för några år sedan av Historiska Rum. Jag hade fallit för den otroligt fina kvalitén och mjukheten när tygerna hängde i solen ute vid deras stånd på medeltidsveckan. Så när jag kom hem från ön så räknande jag på ekonomin och räknade lite till innan jag tillslut löpte tyget. Något år senare köpte jag grönt sidentyg som ska vara pluder i ärmarna.
Kort sagt kan man säga att min knektdräkt är ett långsamt projekt där tygerna fått ligga till sig innan jag tillslut tog och klippte ut allt och nu tillslut började sy.

Episkt god dessert! Foto: Hanna Myrehed
Tanken är att ha den på lajvet Krigshjärta 7 som hålls i början av juni men jag har inte helt beslutat mig för att åka än. Hur som helst så kommer jag att ha en vacker knektdräkt klar någon gång under detta året. Om det blir till juni eller oktober får väl tiden se an.
Det är något väldigt rofyllt att sitta och hantverka ihop med vänner. Miljön kanske inte är så lugn, vi kollade på film, pratade och klappade katten och åt ohemult mycket, men stämningen är helt underbar och ger mer ro än fyra nätters bra sömn.
Lägg därtill att Mikael och Johanna kan vara världens bästa värdpar som sätter i en ära att skämma bort alla sina gäster. Vi som var där fick sjukt god mat, vin, godis, kakor och en glassdessert som inte var av denna värld.
Senare övergick hantverkandet i vindrickande och lagom fest, fortfarande sjukt trevlig stämning med massor med prat och skratt.

Jag är ofta rätt seg och lat med att komma igång med mina hantverksprojekt, särskilt på vintern. Energin vill inte räcka till och jag läser hellre en bra bok. Så det är tur med sådana här helger, de påminner mig lite extra om varför jag dels älskar att lajva och dels älskar att hantverka!

söndag 8 mars 2015

Kvinnodagen 2015 och ett års hantering (Fortfarande inget jävla grattis)

I vanlig ordning vägrar jag att säga grattis på kvinnodagen.
Det behövs inget grattis, det som behövs är att fler kämpar och visar hur viktigt det är med lika rättigheter. Inte bara idag utan under alla dagar, hela året.

Förra årets kvinnodag var rätt kass för mig. Jag fick via en klasskamrat som länkade in bilder i sin facebook reda på att mitt ex föreläste om misshandel och hur man ska få män att sluta misshandla. Det ännu mer ironiska var att han gjorde det nästan ett år efter att jag lämnat in polisanmälan mot honom om misshandel första gången. Hade det inte varit så jävla tragiskt hade jag skrattat högt över det ironiska att han hade mage att föreläsa om det.
Men jag skrattade inte utan slutade dagen i en hög i soffan, totalt oförmögen att röra mig eller kunna gå ut. Jag skrev lite om det men rätt vagt.
Nu sitter jag här ett år senare och skriver äntligen om det. Ja jag vet, min startsträcka på detta är helt enorm.
Så förra årets kvinnodag var rätt kass och lite av ett slag i ansiktet på mig. Men på plussidan så tror jag att jag har kämpat ännu mer aktivt detta året än någonsin. För jag vill inte att någon ska behöva ha det som jag hade det och jag vill se ändring på alla fronter.
Stå starka alla dagar under hela året. Peka ut orättvisor, sexism, patriarkala strukturer och saker som skaver.
Bara genom att kämpa aktivt för lika rättigheter hela året så kan vi förändra.
Orkar du inte kämpa hela året så är det okej. Man orkar inte alltid. Men se då till att vara en bra allierad, stötta de som kämpar och dra inte ned kampen genom att säga att det är jämställt.
För det är det inte än på långa vägar.

onsdag 4 mars 2015

Varför Svamprikets omdesign av kvinnliga karaktärer är helt awesome

Astrött på onsdag morgon snubblade jag över den här artikeln från Svampriket som jag helt lyckades missa. Jag började läsa och det tog cirka sju sekunder innan jag satt och hoppade av glädje i stolen.
Detta var något av det mest vettiga greppet jag sett på att bemöta översexualiseringen av kvinnliga karaktärer i tv-spel.
Briljanta Anna Nilsson har helt enkelt tagit sig en titt på några karaktärer hon tycker är intressanta, pekat ut lite fel i deras design och givit dessa en makeover med fokus på att man faktiskt ska kunna slåss i sina kläder.
Det är så välbehövligt och bra för alltför ofta känns det som att kvinnliga karaktärer i fightingspel bara är bröst och skrev. Och då spelar det ingen roll hur grymma de är på att slåss eller vilken bakgrundshistoria de har. Översexualiseringen av dem suddar liksom bort det och ger mig en sur smak i munnen.

Fightingspel är inte alltid min kopp kaffe men det kan vara enormt avkopplande att banka skiten ur sin motståndare på skärmen efter en dag. Det spel jag har hemma och som främst spelas när jag känner för fightingspel är Soul Calibur 4.
Jag har haft det ett par år och när jag fick det reflekterade jag inte mycket över karaktärerna, mer över vem som var bäst. Men när jag spelade om det ett par år senare (nu en smula mer medveten och med smärtsamma insikter om hur objektifiering och sexism drabbar en som kvinna) så skavde det rejält.
Varför hade så många av de kvinnliga karaktärerna extremt lite kläder på sig? Varför föll deras rustning av när man slog på dem (seriöst, jag hade inte anlitat deras smed för fem öre) och HUR satt deras bröst uppe utan bh? WTF gravitationen ringde och sa att det där inte är möjligt.


Karaktären Ivy från Soul Calibur. FFS......
Om jag var kränkt?
Det är inte ens förnamnet på vad jag var.

Sedan började jag kolla på andra fightingspel och insåg att det är samma problem där. Det finns kvinnor som slåss men de är så tydligt objekt, skapade för att behaga en manlig publik och designade av någon som inte har den blekaste om hur det är att slåss utan bh eller koll på detta hur en ryggrad funkar och en basic uppfattning om gravitationslagar.

Det var därför Annas omdesign av en del karaktärer gjorde mig så glad. Äntligen lite praktiskt tänkande och nu fick sexualiserade karaktärer ha samma typ av kläder som sina manliga motparter. Med Annas omdesign blev nu de kvinnliga karaktärerna i mina ögon subjekt som var coola och kapabla individer utan att slåss i opraktiska kläder eller inga kläder alls.

Men det tog ju såklart inte lång tid innan trollen hittade till Svampriket och kommentarsfältet där dränktes av kränkta män som bland annat pratade om det inte är något fel med objektifierade kvinnor och var är det för fel med att gilla snygga bröst?
Jag är så sjukt oimponerad av mäns diskussionsförmåga ibland (jag utgår från att de är män på grund av deras nicknames)

För att göra det värre så hittade en massa engelskatalande troll till sidan och en värld av sunk hände och kränktheten och hatet hände över hela Svamprikets kommentarsfält.

Det lustiga var att någon påstod att Anna slutshamade genom sin omdesign av karaktärerna.
Får inte kvinnor vara nakna och äga sin sexualitet? Jodå, det får de visst det men de äger aldrig sin sexualitet  i ett tv-spel. De är fiktionella karaktärer skapade av någon och har ingen bestämmanderätt i hur de ser ut. Och i de fallen Anna tagit upp (och i de flesta figthingspel) är de skapade för att vara sexiga och för en manlig publik.
För seriöst, jag kan inte på något sätt köpa att det är praktisk att slåss utan bh eller halvnaken. Rörlighetsargumentet faller platt här mot argumentet att få ett svärd/yxa/annat vapen i sin oskyddade mage.
Dragons in the Shire beskriver detta med hur detta med kvinnors sexualitet och nakenhet skiljer sig åt i spel vs IRL. Läs den för den är verkligen bra.

Slutligen vill jag bara säga att nej, stora bröst och att försvara objektifiering av kvinnor i tvspel är inte coolt. Det är mest sunkigt. Att Svampriket får ta emot massor med troll som hatar är bisarrt men går tyvärr i samma anda som Gamergate.
Jag älskar Annas omdesign av karaktärerna och jag vill se mer sådant här. Kvinnor som slåss i praktiska kläder och som inte är översexualiserade gör enormt för min spelupplevelse.
Gå gärna in på Svamprikets sida och peppa Anna i kommentarsfältet, det är sjukt värt att visa stöd för det här och även för att visa att de som hatar har fel.