tisdag 1 april 2014

Captain America: The Winter Soldier


Först och främst, ni vet affischerna som man tapetserar in hela stan med just nu. De som visar Captain America, Black Widow och Nick Fury i fronten och två pyttefigurer i bakgrunden. Eller som min gode vän sa “The white hero, the sexy girl och samvetsnegern.”
Bara radera de affischerna ur er hjärna för för de är riktigt dålig marknadsföring för en film som är riktigt bra.
Som alltid med Marvels storfilmer så oroade jag mig för att det skulle vara för mycket transportstäckor där allt bara smäller och att storyn skulle komma bort i all action. Det faktum att The Winter Soldier inte ens har en framträdande plats på affischerna förstärkte min rädsla lite till (Han är en av de pyttesmå figurerna i bakgrunden btw).
Och som jag älskar att min rädsla bara kom helt på skam.Det är en bra och spännande story vi blir serverade som hålls ihop på ett snyggt sätt genom hela filmen. Captain America,Steve Rogers, görs sitt bästa för att anpassa sig till ett liv i det intensiva 2000-talet. Han skriver listor på allt han har missat för att hänga med, besöker sin åldrade kärlek, motionerar ohemult mycket och däremellan så arbetar han för S.H.I.E.L.D  och hjälper de att rädda världen från kaos. Men de gamla ramarna för heder och ära gäller inte längre och som vi såg redan i The Avengers så råder det stora meningskillnader mellan Captain America och Nick Fury om detta med öppenhet och hedersbegrepp i arbetet.
Och när The Winter Soldier dyker upp och börjar döda folk på löpande band så är frågan: Vem kan man egentligen lita på?
Jag vill inte spoila för mycket för alla icke-Marvelfans men detta är en film som växer, överraskar och fick
mig att sitta och le som en nöjd katt hela filmen igenom.
Det är en bra och spännande story vi blir serverade som hålls ihop på ett snyggt sätt genom hela filmen.
Skådespelarna gör ett bra jobb och då främst Captain America själv.Jag får erkänna att av alla Marvels superhjältar som varit med på film senaste åren så får jag erkänna att Captain America varit rätt lågt ner på min lista. Inte för att han saknar charm eller inte är cool. Men jag har alltid haft svårt att se en hållbar hjälte i en kille som är så hedersam och genombra utan några brister eller ett enormt ego.
Men jag gillar honom ändå, kanske för att han är den jag önskar att man kunde vara, genomgod, hedersam och rätt kickass och han förblir sådan. Han tappar inte tron på mänskligheten och blir cynisk utan han fortsätter vara den han är. Den här filmen gör honom helt rättvisa, hans personlighet och vem han är lyser verkligen genom hela filmen och Chris Evans har aldrig varit bättre.
Scarlett Johansson lyckas enligt mig undvika att leva upp till affischbilden som sexygirl och är precis så kickass som hon ska vara, blandat med en rejält dos personlighet och vi får se henne rejält omskakad och mänsklig när allt rycks undan från henne( Seriöst, det är så dags att hon får en egen film).
För att inte tala om Anthony Mackie som är helt jädra överlysande som Falcon (Hurra för övrigt för att han är med!) Överlag så känns det som att det arbetats rejält med att de olika huvudkaraktärerna ska få ta plats och växa utanför sina ramar för att inte vara platta porträtt av superhjältar. Det bär filmen väldigt långt.


(Publicerades ursprungligen på Megazine)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar