lördag 11 januari 2014

Chie Shinohara: Red River


Red River av Chie Shinohara är tydligen en av de mest kända historiska mangorna enligt internet. Så
att jag inte hittade den förrens några månader sedan är ett rent mysterium. Jag och historiska böcker, vare sig det är fakta eller fiktion, har alltid följts åt väldigt tätt genom livet.

Så när jag snubblade över en manga som handlar om tidsresor och det gamla Hattusa på bronsåldern samt en släng av Egypten så var jag såld.

 Tänk dig att du är 15 år, du har gått ut skolan med bra betyg, du har precis har fått din första kyss och livet leker verkligen. Tänk dig sedan att du blir neddragen genom en vattenpöl och hamnar i Hattusa, huvudstaden i det gamla hettiska kungariket på bronsåldern.
Mindre bra.
Tänk dig sedan att du inte kan ta dig tillbaka på egen hand alls och att den som dragit hit dit även vill skära huvudet av dig för att kunna få makten över kungadömet.
Extremt dåligt.
Detta är exakt var som händer Yuri och hon kunde aldrig någonsin önskat sig så hett att detta bara var en ond dröm hon kunde vakna ur. Men tyvärr är detta ingen dröm och hon får finna sig i att 1.) stanna i Hattusa 2.) försöka undvika att bli mördad 3.) finna sig i att ha fått en beskyddare i prins Kail som
den enda som vet hur illa ute hon är- samt den enda som kan hjälpa henne hem till hennes rätta tid.




Red River har allt som tilltalar mig med en historisk manga, bra research på regentlängder, bra koll på städer, viktiga personer och tillräckligt med skärpa för att våga leka med detta och göra det till helt egen saga utan att det känns tungrott eller krystat som en faktabok.
Detta med att kvinnor och män inte hade det helt jämställt i Hattusas gamla samhälle är något författaren Shinohara tagit sig en titt på och sedan slängt åt sidan för att bygga ett Hattusa där kvinnor och män utvecklas, tar plats, blir kära och lever på jämställda villkor. Det är ett enormt plus i kanten och det kanske inte är helt historiskt korrekt men det är en sådan där bra grej som gör berättelsen till Shinoharas egen.
Yuri som hjältinna är fantastisk, hon hör till min topp fem över episkt kickass kvinnor i mangavärlden.
Jag gillar att hon inte ska börja frälsa detta bronsåldersfolk med nya idéer från framtiden och att detta inte blir en solskenshistoria där Yuri får hitta enkla lösningar på allt. (Ja, Jean Auel, jag tittar på dig och Ayla). Red River är en blodig och rätt jobbig historia och får lov att vara det.
Yuri är inte överdrivet briljant på något sätt och hon är inte stark, snarare rätt liten till växten och inte vad som skulle klassas som en skönhet i Hattusa. Men Yuri är bara sig själv och hon gör sitt bästa för att anpassa sig till livet i Hattusa, hon har ett stort hjärta, bra sinne för taktik och hon har förmågan att göra sig omtyckt både för sin vänlighet och för att hon står på de svagas sida.

Berättelsen får bara ett litet minus för att Yuri ibland känns så splittrad i sina förmågor. Ena stunden kan hon övervinna världen, rida barbacka och ta strid för sina vänner, andra stunden har hon glömt hur hon ska slåss och blir ett offer för mäns vilja men räddas i sista stund av Kail. Och jag är allergisk mot att kvinnor ska bli räddade av starka män. Men den biten blir bättre med tack och lov och Yuri rockar i övrigt.

Och så den oundvikliga kärlekshistorien mellan Yuri och Kail, håller den hela vägen eller blir det bara ett ojämlikt förhållande där Kail tar hand om Yuri? Åh jo, den håller allt hela vägen och Kali är en av de personer som utvecklas och växer mest i mina ögon under seriens gång. Han överraskar mig mest, mer än Yuri.

Red River är spännande och håller hela vägen ut. Jag kräver en hel del av mina mangor för att de ska hålla hela vägen eller för att jag inte ska tappa intresset och jag sträckläste alla 16 böckerna på en vecka. Det var även den första mangan som fick mig att gråta på flera år. Och när en manga griper tag så mycket är det guld.
(Publicerades ursprungligen på Megazine)
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar