lördag 26 oktober 2013

Martinas fem episka cent om privilegium

Min smarta vän Martina Jansson skrev igår en väldigt bra status apropå detta med privilegium. Den har i skrivande stund delats över 30 gånger och fortsätter spridas.
Jag älskar den och vill gärna dela den till alla som inte är vän med Martina på facebook så varsågoda med hennes fulla tillåtelse!

"Jag verkar känna en massa vita män som HELT MISSFÖRSTÅTT BEGREPPET PRIVILEGIE. 
Privilegie handlar för det mesta inte om något ni TAR, vi kallar er inte TJUVAR. Privilegie är en massa gratisbonusar ni får från olika håll, till exempel av samhället och av slumpmässiga mänskor på stan. Som vit man (speciellt om du har gott grepp om språket) kommer världen behandla dig som mer trovärdig, rikare, mer insatt, mer VÄRD. Även om det INTE ÄR SÅ (t.ex om du nu skriker "Men jag är sjukpensionär, jag är inte rik!") så är samhällets grundinställning att vara sjysstare mot dig, eftersom sådana som du har skrivit reglerna.

Jag vill inte se vita män bli SÄMRE BEHANDLADE. Jag vill se ALLA bli LIKA BRA BEHANDLADE SOM VITA MÄN.
Vissa av er kommer uppleva denna omställning som att ni BLIR sämre behandlade, för att ni inte längre automatiskt blir tilltalade först, för att ingen automatiskt frågar efter er åsikt eller för att ni inte längre får överlägset störst talartid.

Sedan finns det givetvis massa andra privilegier, och jag erkänner att jag sitter på de flesta jag KAN sitta på som kvinna, men jag är i alla fall medveten om dem och förstår hur de funkar.

Frågor på det?"



fredag 25 oktober 2013

Alla män, även du, ansvarar för våldtäkterna.

De senaste dagarna har en gammal debattartikel från 2003 delats runt flitigt på facebook bland mina vänner nämligen den här, "Alla män ansvarar för våldtäkterna-Johan Ehrenberg"

Den har en del poänger och det märks inte att den har några år på nacken vilket förmodligen är en av anledningarna till att många av mina vänner delat den. Så långt, allt väl.
Det som störde mig något enormt är de trista kommentarerna som debattartikeln fick när den delades runt bland mina vänner. Män som kommenterade att de känner sig påhoppade, kränkta och ledsna över att de som grupp skulle vara en del av våldtäktskulturen

SUCK!!

Jag kan mycket förstå och sätta mig in i att män blir både provocerande och arga över att klumpas ihop i en grupp och hållas ansvariga för något så allvarligt som våldtäkt.
Jag kan förstå det.
Det jag inte kan förstå är denna brist på förståelse och oförmåga till analys över det faktum som kvarstår- Att det är männen som är i klar majoritet bland de som våldtar samt den självklara frågan: Varför är det så här?

(För siffror och lite statistik över anmälda brott och våldtäkter rekommenderar jag BRÅ)

De här frågorna om varför det är män som oftast våldtar och vad det beror på ser jag ibland plöjas och analyseras bland många av mina vettigare vänner, både män och kvinnor. Men de är i minoritet bland de män som vrålar:
"OMG, hur kan du påstå att alla män är ansvariga för något så hemskt som våldtäkt och förtryck, jag är ju en bra kille, en schysst kille! *KRÄNKT*"

Här kommer den spexiga nyheten: Vi är alla ansvariga för det förtryck som pågår så länge vi väljer att låta bli att aktivt förändra det och ifrågasätta de samhällsstrukturer som finns. Vi är alla ansvariga för att förändra patriarkala strukturer som ligger bakom ruttna könsroller och kass struktur.
Och män är ansvariga i högre grad för att de har bättre rättigheter och mer fördelar i samhället.
Män är ansvariga i högre grad när det gäller våldtäkt eftersom det är män som våldtar. För kvinnor kämpar redan enormt mycket för att våldtäktskulturen ska försvinna.

Och jag blir trött när män gnäller över att de är trötta på att skuldbeläggas enbart för att de är män. Särskilt när vita män gnäller över det på ett okonstruktivt sätt. (okonstruktivt= säger att alla är elaka men vägrar inse att världen är ojämställd och vill inte göra något åt det)

Välkommen till världen där du (Ja, jag tittar på dig, du vita kränkta man) inte får glida på en räkmacka och få allt gratis, den värld när många kvinnor lever i och kämpar för att förändra genom att vägra acceptera dåliga villkor, slutshaming och att ständigt bli skuldbelagda och misstrodda när de anmäler våldtäkt.

Det finns ett stort problem om du som man inte kan eller vill se att det är en ojämställd värld och väljer att aktivt gnälla och känna dig kränkt över att vettiga män och kvinnor påpekar att män faktiskt har ett rätt stort ansvar för att se till att våldtäktskulturen ändras och försvinner helt.
Den attityden gör att problemet fortsätter, våldtäkterna kommer inte minska, snarare öka och vi kommer att kunna länka till Johan Ehrenbergs debattartikel om ytterligare tio år och den kommer fortfarande vara lika aktuell.

Att stoppa våldtäktskulturen  handlar inte om att vara godhjärtad kille eller snäll man för passiva lösningar hjälper inte. Det handlar om att aktivt tänka, analysera och förändra samhället och kunna se sin egen privilegierade ställning, i det här fallet som man och våga agera bortom sina sårade känslor.

Det hade varit bra om de kränkta männen slängde bort sin kränkthet och började tänka lite på det istället för att försvara sig. För om du är bra, snäll och vettig, varför måste du då försvara dig?


tisdag 1 oktober 2013

Ingen relationsform skyddar mot våld i nära relationer.

Denna jädra mätartävling mellan olika relationsformer.
Jag blir extremt trött när polymänniskor säger att monogamitet är  1) isolerande 2) kräver att man måste vara svartsjuk.
Jag blir lika trött när monomänniskor säger att polymänniskor är 1) oseriösa 2) inte kan älska alla sina partners lika mycket.
Vart kommer allt detta ifrån, denna tron att en relationsform är bättre än den andra för ALLA och att de som inte håller med har FEL?
VART katten står det skrivet någonstans?


Jag vill mentalt banka huvuden i en vägg av debatten som jag varit inblandad i senaste dagen nämligen den som började i en fråga hur vi kan göra för att stävja kontrollbehov och hindra våld i nära relationer och utvecklades till en diskussion om att Relationsanakism var det bästa som fanns för där var risken mindre för destruktiva relationer.


Jag som provat på både monogama och polyamorösa förhållanden gick i taket. Mycket för att den enda förhållandet jag haft som varit riktigt dåligt varit polyamoröst och det slutade som en del vet med en polisanmälan från min sida mot mitt ex om misshandel.  Jag är allergisk mot sådana rättfärdiganden.


För det en del polymänniskor och relationsanakister missar när de höjer sin relationsform till skyarna och skyller allt på den onda onda monogamin är det faktum att as finns i alla relationsformer.


Och för att kunna det så måste vi våga vara kritiska och analysera vår egen relationsform. För den är inte idiotsäker, den är inte mordsäker.
Låt mig chockera er lite (not):


Polygami är inte 100% säkert mot destruktiva relationer.


Det är inte monogamitet heller.


Missförstå mig rätt, polyamori är enligt mig helt jädra underbart. Det gav mig frihet och utrymme och gjorde så jag träffade Svart. Jag gillar polyamori.
Det jag inte gillar är tron på att det är den perfekta relationsformen som ska laga allt.
För vet ni, det finns ingen sådan relationsform.
Det finns inget relationsform som skyddar mot sårade känslor, psykisk misshandel, fysisk misshandel,våldtäkt, svartsjuka och mord.

Och detta med att vara en våldtäktsperson, att vara en misshandlare, att vara en mördare, det är inget som har mer relationsformen att göra, det handlar helt om individen
Det är individen som slår, individen som skadar och individen som kan döda.


Att säga att en relationsform som poly och RA minskar risken för desturktiva relationer eller rentav säga att detta med misshandel och våldtäkt inte förekommer i den typen av relationer är extremt farligt.


Varför?
Jo, för då lär vi oss att blunda, vi lär oss att ignorera signalerna på att något är fel, att någon av våra vänner kanske behöver hjälp, att vår vän är en förövare. Kort sagt, vi bygger upp en perfekt värld där missdådare inte finns. Och vi tvingar de som är utsatta för det ännu djupare in i tystnad, skuld och skam.

Inom alla relationsformer finns det svartsjuka (Åh jo, inom poly och RA med), inom alla relationsformer finns utrymme för missförstånd och sårade känslor.
Men inom alla relationsformer finns det plats för kärlek, omtanke och respekt.


Och inom alla relationsformer så finns det as. De som skadar, de som gör illa, de som kan döda.
Individer.


Så, polyamori är inte perfekt
Monogami är inte perfekt
RA är inte perfekt


Ingen relationsform skyddar vare sig mer eller mindre mot as som skadar i relationer.
För det är individer som gör detta och vi kan inte skydda oss mot individer vars beteende vi inte kan föruse eller känner till.
Men vi kan lära oss att känna igen när någon i vår närhet far illa, vi kan lära oss att känna igen tecknen på att något är fel i en relation.