måndag 29 oktober 2012

Hamlet och Laertes tillsammans igen!

Laertes min Laertes...
Tankarna snurrade som fan när jag satt mig på tåget mot Uppsala i helgen.
Det var nästan fem år sedan vi sett varandra sist och nu hade vi bestämt oss för att träffas.

Jag och Laertes lärde känna varandra på gymnasiet och oj vad mycket galna upptåg vi hittade på.
Vi hade exakt samma dåliga humor och hade skämt bara vi förstod och som bara blev roligare för att vi sa dem tio gånger på raken- detta till våra klasskamraters förvirring och irritation.
Galenskaparna och After shave var våra bästa humorkällor och vi memorerade hela "Himla Hamlet" och drog denna konstant i skolan. Därav våra nicks Hamlet och Laertes.
Vi gick ut i skogen och skrek Ronjaskrik bland vitsipporna, vi åt godis, hade fyllor ihop, sydde kläder och bytte böcker med varandra.
Laertes var med mig på mina andra medeltidsvecka och på min tredje. Hon pusslade ihop mig när det var slut mellan mig och min första kärlek och jag låg i min rum med neddragna rullgardiner och grät ögonen ur mig.
Men så tappade vi kontakten.Hur det kom sig visste varken hon eller jag. Vädret, vinden, antalet kor i en hage... Orsakerna kan var många eller så har vi helt enkelt haft så fullt i våra liv att vi nästan tappat bort varandra. Jag var i Göteborg, hon i Uppsala.
Nu när jag flyttade till huvufdstaden så bestämde vi oss för att äntligen ses.

Och så rullade tåget in på stationen.
Jag gick av, en påse med chips och godis i ena handen och väska med sovsaker i den andra.
Tänk om det skulle vara stelt mellan oss?Vi kanske hade utvecklats åt totalt olika håll? Skulle jag ens känna igen henne?
Jag spejade, spanade.
Och där stod hon. Samma leende, samma röda hår under mössan. Lite mindre fräknar över nosen.
Men det var som vi aldrig varit ifrån varandra.
Vi är samma vänner även fast vi är nya människor.
Och det är jag så jädra glad över.

fredag 26 oktober 2012

Mellanspel i bilder

Det blir lite glest mellan blogginläggen så här kommer lite bilder på vad jag gjort senaste tiden.


Fura tog med mig till botaniska!
Sjukt vackert, jag vill picknicka här någon gång!
Jag besökte Khazad och Algir och provade på ett nytt brädspel, Yggdrasil!

LittleMoon och jag gick på musikmuseet, helt awesome!

Oväntad Zeldareferens på tunnelbanan!

Jag tog och byggde ett igelkottsbo runt Svarts fötter.

Lolitadag på jobbet, kändes riktigt bra!

Min gamla tomma lägenhet. Äntligen fri från den!


Jag hittade cupcakes på matbutiken, gliiii!

Fia-katten är lika efterblivet söt som vanligt. Mest efterbliven. Och söt

Och igår kom den första snön, det är sjukt vackert!

onsdag 17 oktober 2012

Jag, min bror och rasism.


Svarting.

Det har varit en debatt i media de senaste veckorna om före dettaSVT-profilen Bo Hanssons uttalande då han benämnde AIK:s spelare som svartingar. Ultrafail på honom. Och hade han bara erkänt att han uttryckt sig som ett käppmongo och bett om ursäkt så hade historien varit mer eller mindre utagerad. Men istället börjar han bortförklara sitt klavertramp med att svarting inte är ett negativt ord för honom.

Svarting.

Säg ordet igen.

Svarting.

För mig kommer ord som svarting och neger aldrig att bli positiva ord.
Att försvara och oskyldigförklara sådana uttryck är en spark i ansiktet på de som någon gång råkat ut för rasism.
Min bror är en av dem. Jag är en av dem.
Jag minns hur ont det gjorde när jag var sju år och skolkamraterna kallade mig svart katt och negerskalle.
Då sprang jag undan och klättrade upp i ett träd. Eller så log jag, log och spelade med i hopp om att de skulle sluta.
Jag kom lätt undan, bokmal och lite udda som jag var. Dessutom var jag tjej.
Min bror som var längre än de flesta och som dessutom är snygg gick det värre för. Han var ett hot.

"Jag upplevde det som att folk började jävlas med mig och skrek ord, då kände jag att jag ska inte ta det och började jävlas tillbaka och de var antagligen de som ledde till slagsmål. 
De skrek ju neger och så."

Min bror fick alltid skulden för slagsmål av andra vuxna och av skolan. Det var lätt att skylla på hans bakgrund. För att han var svart och problematisk. Och bråken och rasismen fortsatte ju långt efter det att skolan stängt.

"Dem sa att de skulle göra mitt liv förjävligt för mig. Jag fick plugga hemifrån för att det var för farligt för mig att vara i skolan."

Min bror klarade sig ändå.Han tog studenten, han tog körkort, han överlevde och jag är stolt över honom
Jag?
Jag lärde mig att hantera,att le och att ignorera. Men det gör fortfarande lika ont att bli kallad neger och svartskalle idag när jag är 26 år som när jag var liten. Samma hugg i hjärtat men jag är hårdare nu och framför allt säger jag ifrån, vågar säga att det inte är okej med rasistiska uttryck.
Jag säger inte att man inte ska diskutera problemet rasism men vi ska inte heller låtsas som att det inte finns och framför allt inte gå runt problemet genom att försöka tvätta rent rasistiska uttryck  Då tar vi inte itu med roten till problemet utan bara symptomen.
Två människor på planeten har min tillåtelse att kalla mig för neger, gör någon annan det är det inte okej
Visst hade det väl varit skönt om ord som neger, svartskalle och svarting kunde vara neutrala, att det inte låg någon värdering eller rasistisk i dem. Kommer vi till den punkten då har vi utrotat rasism.
Men tills dess har jag nolltolerans mot rasism. Alltid.



"Never compromise. Not even in the face of Armageddon" /Rorschach(Watchmen)
Fotograf: Iduna Pertoft

fredag 5 oktober 2012

Psykisk misshandel

Ni vet den där känslan av att vakna upp ur en dröm? När allt går från svartvitt till färg i hundra kilometer i timmen och man blir helt andlös av chocken.
Jag är i en sådan känsla. Jag har varit i förnekelse så länge, ljugit för mig själv och försvarat människor som betett sig illa trots att de inte förtjänat att bli försvarade.
Låt mig förklara. Det talas mycket i dagens samhälle om fysisk misshandel. Den som syns på utsidan i form av blåmärken, svullna kindben, knäckta fingrar. Den misshandel som lyfts fram i media och som människor tar på allvar.
Sen finns det psykisk misshandel. Jag visste inte ens att det var ett begrepp förren tidigare i år då jag snubblade över det eftersom jag upplevde att jag kände mig obehaglig till mods med vissa människor omkring mig.
Och jag har kommit fram till att det jag utsattes för var psykisk misshandel.
Det är lika allvarligt som fysisk misshandel, bara det att ärren och blåmärkerna inte syns.
Psykisk misshandel behöver inte innebära att man konstant blir kränkt genom att bli kallad hora, jävla pucko och luder. Det kan vara mycket subtilare än så, det är att ständigt bli bemött på ett dåligt sätt och där den som gör detta mot dig vill kontrollera och kränka dig genom att trycka ner dig, omedvetet eller inte.

Min teori är att det är många som blir utsatta för psykisk misshandel men få som 1) inser vad det är 2) som vågar berätta om det eller ens erkänna det för sig själv. Om vi tar mig som exempel så letade jag hela tiden fel hos mig själv, jag vred ut och in på mig och skämdes över att jag inte var så som de ville att jag skulle vara, att jag inte kunde leva upp till deras förväntningar..

Jag vill lyfta fram psykisk misshandel och berätta om det så att ingen blir utsatt för det jag blev.

Följande text innanför linjerna är helt hämtad från den här sidan om psykisk misshandel

 --------------------------------------------------------------------------------------------

Vem misshandlar?

  • Hen har ett stort kontrollbehov eftersom han inte upplever sig ha kontroll över sig själv och sitt eget liv.
  • Hen har behov av att dominera andra för att känna sig stark och betydelsefull.
  • Hen har låg självkänsla och känner sig hotad av att andra lyckas. 
  • Hen känner sig osäker och otillräcklig och måste därför trycka ner andra för att känna sig bättre. 
  • Hen lägger skulden för sina tillkortakommanden på andra.
  • Hen tycker hens egna behov är viktigare än andras.
  • Hen är okänslig, kan inte sätta sig in in andras åsikter och klarar inte att känna empati med andra.
  • Hen tycker att hen alltid har rätt.
  • Hen är otålig, lättirriterad och har kort stubin.
  • Hen har orealistiska, orimliga förväntningar på andra.
  • Perfektionist.
  • Kan vara extremt avståndstagande och kylig då du är i onåd och hen vill bestraffa eller kontrollera dig.
  • Hen är långsint och förlåter inte.
  • Hen kan ha snabba humörssvängningar.
  • Hen är misstänksam och svartsjuk.
  • Hen är arg, spänd och frustrerad.

(Listan är hämtad och modifierad från Beverly Engels bok "The verbally abused woman") 

Är jag misshandlad?

  • Ditt liv går ut på att försöka förstå vad hen vill, hur du kan göra hen nöjd.
  • Du vet inte riktigt vad som är trasigt i ert förhållande men du fortsätter försöka reparera det.
  • Du försöker komma på hur du ska uppföra dig för att hen ska behandla dig likadant som han behandlar andra människor.
  • Du känner dig ofta orolig och nedstämd.
  • Du har svårt att göra upp planer, allt beror på hens skiftande humör.
  • Du drar dig undan från vänner och bekanta och skäms över hur du låter hen behandla dig.
  • Varje försök att reda ut problem med hen lämnar dig frustrerad med känslan av att ingenting är löst.
  • Det känns som om ni talar olika språk.
  • Din självrespekt och tro på din förmåga har minskat betydligt.
  • Du känner dig illa till mods i hans sällskap men du älskar hen.
  • Du misstror din uppfattningsförmåga, ibland tvivlar du till och med på ditt förstånd.
  • När hen är trevlig så undrar du om du inbillat dig tidigare episoder då hen behandlat dig illa.
  • Du är alltid på din vakt så att du inte ska säga eller göra något fel, något som retar upp hen.
  • Du ältar era gräl om och om igen och försöker komma på vad som gått fel men hittar inget svar.
  • Du är rädd för hen men får samvetskval för att du är det.
  • Du vantrivs med ditt liv men är säker på att du inte kan få det bättre.
  • Du har tappat intresset för saker du tyckte om att göra förut.
  • Er relation slukar allt mer av din tid och energi men du får ingen rätsida på det.
  • Du får stressymtom, t.ex sömnproblem, ångest, muskelvärk, huvudvärk, hjärtklappning.
  • Du känner att du egentligen inte vill gå hem på kvällen, du dröjer kvar på jobbet, sitter kvar i bilen.
  • Ibland känner du dig totalt orkeslös, nästan apatisk.
  • Du har glömt bort vad som är viktigt för dig och vad du ville med ditt liv.
      
 --------------------------------------------------------------------------------------------

Ja, det är några saker man kan kolla av, hos sig själv eller hos sin/sina partners och vänner.
Dock vill jag vill lägga in en brasklapp i detta. Övertolka inte allt, alla kan ha en dålig dag, man bråkar, man blir sams.
Det farliga är om någon har ett beteende som på många punkter stämmer in på listan "Vem misshandlar" samt att du är utsatt för det här regelbundet. Då är det dags att ta sig en funderare över om det hen gör mot dig är tillfälligt eller om personen helt enkelt är en självisk, empatilös människa vars största mål är att känna sig överlägsen dig.
Den grundläggande saken som är viktigt att ta fakta på och komma ihåg i här är att den som utsätter dig för psykisk misshandel saknar respekt för dig som person, oavsett vad hen säger.
Och det är inget som du som misshandlad kan bota eller bör ta på dig att försöka bota. Du kan inte vara personens räddande ängel, det gör att du bara kommer må sämre enligt mina erfarenheter.

Det viktiga som man måste komma ihåg är när psykisk misshandel sker så är det allvarliga saker och det är inget som bör viftas bort eller slätas över.