fredag 28 september 2012

Last farewell-Bigbang

Kpop in the morning, kpop in the evening!

Ja,jag har laddat som fan med kpop hela veckan för att kanske kunna gå på Kpopnonstop i kväll, Stockholms första kpopklubb, woop woop!
Så veckans musiktips blir inte helt oväntat ett låt med en av mina koreanska favoritgrupper Bigbang.
Upptäckte dem när jag var i Sydkorea och besökta Angel och de har hållit sig sen dess. Det här var en av de första låtarna jag hörde med dem.




Sharkwater

Måste slå ett slag för dokumentären Sharkwater eftersom jag insåg att jag inte gjort det innan.
Fantastisk dokumentär av Rob Stewart om hajar och den inverkan hajfensindustrin har på dem. Jag har sett den minst en tio gånger, dels för att det är ont om bra hajdokumentärer som inte framställer de som blodtörstiga monster och dels för att den visar hur hemskt och fel hajfensindustrin faktiskt är.
Mycket av filmen är filmad med en dold kamera och det gör att man får en väldigt brutal insikt i hur det hela går till.Inga fina omskrivningar eller censurer alls.
 "Hej herr haj, vi tänkte fiska upp dig, skära av dina fenor och sen slänga tillbaka dig i havet...Va nej, vi behöver bara dina fenor för att göra soppa på, inte ditt kött. Vi låter nog bli att döda dig med, du kommer ju ändå förblöda till döds sen..."
Jag mådde så illa efter jag sett den första gången. Hur många hajar som dödas och hur lite som görs för att faktiskt skydda dem. Det är helt sjukt. 
Jag har till min stora skam ätit hajfenssoppa en gång och det var det vidrigaste jag någonsin smakat, detta innan jag ens visste vad det var jag åt. Så jag kan intyga om att det verkligen inte är en kulinarisk upplevelse att äta hajfenssoppa.Det är enbart en statussymbol att kunna äta den. Man äter det för att man har pengar vilket gör hela industrin ÄNNU mer vidrig.Miljontals hajar dödas bara för att vi ska få tillfälle att glänsa med hur mycket pengar vi har... Way to go mänskligheten.
Rob berättar också att hajarna behövs i havets ekosystem för att de spelar en viktigt roll i att stoppa den globala uppvärmningen vilket är ett väldigt bra argument att lyfta fram för att folk bättre ska förstå varför hajarna behövs skyddas om man nu inte kan ta till sig argumentet att de ska skyddas för att hajfensindustirn håller på att utrota dem.
Svårt att beskriva Sharkwater på ett vettigt sätt, den behöver ses för att man ska förstå.
Kan nämnas att jag är hysteriskt rädd för hajar vilket kan ha något att göra med en stor vacker bok om hajar jag läste som barn. Den var visseligen väldigt positiv mot hajar och rekommenderas starkt men man skulle nog inte läsa den som femåring(och att sedan fortsätta läsa den varje gång jag såg den var väl inte inte så smart). Kort sagt:Jag tycker hajar är fantastiska varelser som ska fortsätta finnas i haven samtidigt som jag är så rädd för dem att jag knappt klarar av att dyka i varmare vatten.
Men någongång vill jag ändå simma med en valhaj.







torsdag 20 september 2012

I am the rain- Assemblage 23

Assemblage 23 var ett av de första synthbanden jag började lyssna på och de hänger fortfarande med.
Jag upptäckte synth rätt sent, jag var väl kanske 22-23 år. Men fastnade direkt för det och inlämmade den musikgenren i mitt hjärta ihop med resten av min musikskatt. Den här låten är en av mina favoriter med dem!


söndag 16 september 2012

Hur NVC kan blir en härskarteknik.

Jag flippade ur på facebook för ett tag sedan och skrev något i stil med det här:



NVC står för nonviolent communication och är ett kommunikationssätt som går ut på att man kommunicerar och relaterar mycket genom sig själv och sina egna känslor.
Till exempel: Om jag är arg på min pappa så kan jag säga 1) Jag hatar dig och är så jädra arg på dig!
eller 2) säga Jag känner mig arg på dig och vill att vi reder ut det.
Kort sagt, mindre drama, mer utredande och man lär sig mer om sina egna känlsor och vad det är som egentligen ligger bakom. Man lär sig mer om sig själv och andra och framför allt om hur man löser problem ihop.
Jag tycker som regel att det här är ett jättebra kommunikationssätt i nio fall av tio.
Men så finns det tionde fallet som jag har råkat ut för. Där NVC blir en härskarteknik som används för att trycka ner människor runt omkring och självförhärliga sig själv.
Kort sagt, extremt dåligt.

Låt mig ge er en baskurs i hur man INTE ska använda NVC (även kallad: NVC som härskarteknik)

1) Vartenda gång någon vill prata med dig om att du gjort hen ledsen eller arg säg då då här:
"Det är ju du som känner dig ledsen och arg eller hur? Då är det inte något jag gjort utan något som du känner, alltså ditt problem"
Resultat: Inget kan någonsin vara ditt fel.

2) Vänd också helt NVC från att vara en öppen kommunikationsteknik till att bli ett redskap där du bestämmer hur andra får uttrycka sig för att du ska lyssna. Använd argumentet: "Om vi ska kunna prata om det här på ett rationellt sätt så hade det varit bra om du använde de här orden istället för de där, jag känner mig hotad annars."
Resultat: Du tvingar personen att gå med på en diskussion på dina villkor där du helt kan styra istället för att ni tillsammans kan prata om saker.

3)Om någon är ledsen eller sårad av saker du gjort säg då följande sak: "Men jag har ju inte gjort något för att såra dig, du väljer du att bli sårad som en reaktion på något jag gjort. Alltså är det inte jag som gjort något."
Resultat: Du kan aldrig såra någon i teorin och kommer undan med vad som helst.

4) Om någon försöker prata med dig om kompromisser, säg då så här: "Jag känner att du begränsar mig och kan inte ha det så här. Jag som person känner att du styr mig nu."
Resultat: Du får alltid som du vill och behöver aldrig kompromissa

Slutligen nummer 5) Det finns ett argument som du kan ta till som slutgiltig lösning för att få fullständig kontroll över en person, nämligen detta: "Jag vet vem jag är och jag känner mig själv, att du blir arg och ledsen på mig är för att du är osäker på vad du känner. Du måste jobba på din självkänsla om vi ska kunna lösa det här."
Resultat: Personen gör allt och lite till för att ändra sig och du behöver inte göra något.

Låter jag bitter? Det är för att jag är det. Det här sättet att använda NVC, som jag varit med om, är fel fel fel fel. Det känner jag och jag känner också att den som använder kommunikationsteorier och metoder som härskartekniker borde få en stol i ansiktet.

Så orsaken till att jag flippade på facebook var inte för att jag tycker att hela NVC är en dålig ide. Det är för att jag vet hur fel det kan bli när en egoistisk person använder NVCsom en härskarteknik.

tisdag 11 september 2012

En dag av vila, en dag i skogen!

Jag skriver inte bara arga blogginlägg om saker, jag lever mitt liv också.
Och söndags så tog jag tåget från huvudstaden för att hälsa på mina goda vänner Khazad och Algir och deras lille son Kotten.
Planen var grillning och det blev det. Khazad tog med mig ut på promenad genom skogen till en vacker liten sjö med färdig grillplats där Algir väntade på oss med Kotten och en hel kasse svamp hon hade hittat på sin tretimmarspromenad i skogen.
Jag insåg att Algir och jag är rätt lika , vi kan båda gå runt i skogen utan minsta tidsuppfattning och bara njuta av den vackra naturen och följa alla stigar vi ser.
Skillnaden är att medans Algir har lokalsinne så saknar jag detta. Samt att jag är extremt lättdistraherad.Men mer om det senare.
En mycket skamsen Khazad hade glömt tändstickorna hemma så i väntan på Algirs syster Gnistra som hade med sig tänddon så skickade Khazad ut mig för att hitta pinnar att grilla korv och pinnbröd.
Och det är här min extrema förmåga att blir lättdistraherad kommer in och sabbar allt
Jag kom tillbaka med pinnar men det var torkade, korta pinnar som absolut inte lämpade sig till att grilla någon korv på. Något som Khazad tålmodigt förklarade innan han skickade ut mig en annan gång.
Min ursäkt?
Skogen!
Åh det var en helt fantastisk skog med tusen ansikten En sagoskog med mjuk mosssa mellan höga granar klädda med silvergrå lav och massa små svampar utspridda på marken. En Ronjaskog med små klippor och blåbärsris fyllda med söta blåbär i massor. En bäck som ringlade sig ut på äventyr mellan småstränden fyllda med harsyra och mörkgrön mossa och ormbunkar.
Ja, jag tappade fokus och gick runt och njöt av att låta fötter följa stigar åt alla håll och äta blåbär tills mina händer var alldeles blåfläckiga.
När jag kom tillbaka andra gången hade jag visserligen pinnar av rätt längd med mig men eftersom de inte var färska så spelade det ingen roll.
"Allt ska man behöva göra själv!" muttrade Khazad och gick och hämtade pinnar själv.
Gnistra dök upp och vi fick äntligen fart på elden. Vi grillade sojakorvar, både vanliga och tjockare chorizo (hurra för valmöjligheter som vegetarian!) och Algir hade gjort en hel bunke pinnbrödsdeg som vi försökte äta upp men som vi fick se oss besegrade av.
Men det är ändå något speciellt att äta nygräddat pinnbröd med smältsmör som rinner mellan fingrarna.
Och mitt i alltihopa fick vi sällskap av en bunt änder som kvackande kom simmande och ville ha smulor. De var så pass vänliga att de åt ur händerna på oss, sjukt spexigt!
När jag åkte hem luktade jag som ett rökeri och mina händer var fortfarande blåfläckiga.
Lätt värt för det var en helt fantastisk dag!


Våra vänner ankorna!

Khazad bråkar med veden som vi tog med oss alldeles själva!


Algir och Kotten, den senare i mantel som sig bör :)

Det blev lite kallt men vi hade elden!

onsdag 5 september 2012

En gammal krönika om stjärnfamiljer


Och jag upptäckte nu att det kanske äntligen börjar röra lite på sig när det gäller allt det juridiska krånglet runt polyrelationer! Hurra!
Och jag hittade en krönika jag skrev när jag gick första terminen på skolan som ung journaliststudent med huvudet fullt av drömmar och ideal. Den är lite gammal nu och står inte helt i linje med vad jag känner nu men den är rätt fin så enjoy!


Det talas mycket om att hitta den rätte, bilda en perfekt familj och leva lyckliga i alla sina dagar. Som kvinna idag tappar man räkningen på folk som undrar när man ska ta steget och stå i en skinande vit klänning och säga ja till drömprinsen.
Jag har aldrig varit mycket för hela den där giftemålsgrejen. Det är som stövelmuddar eller stickade koftor. Jättefint på andra men inget för mig. Vilket inte hindrar mig från att vara en gråtande hög på vänners bröllop. För det är ju inte själva kärleken jag har något emot. Det är bara det att äktenskap tvunget måste vara lika med monogami.
Om man nu inte vill hitta den rätte och gifta sig? För om det är så att man har flera som är rätt? Det självklara borde vara att man ska få gifta sig med de man älskar. Men enligt svensk lag så går inte det. För det är brottsligt. Polygama relationer möts fortfarande med skeptism och med åsikten om att ”Ja ja, det där går över, det är bara en fas”. Man förväntas leka lite i sin vilda ungdom och sen stadga sig i en klassisk familj.
Men skärpning!
Vi är inne på 2000-talet och lever i ett land som betraktas som jämställt och öppet. Så varför kan inte de som är poly få det där vackra sagobröllopet och leva lyckliga ihop?
Varför ska det vara så svårt att bilda stjärnfamiljer och varför har folk så svårt med polyamorösa relationer?
Är stjärnfamiljer ett hot mot den klassiska familjen? Eller är det tanken på att det finns flera som man älskar som är det största hotet?
Jag vet inte men det gör mig så jädra trött.
Jag tycker att kärnfamiljer är ett skämt. Men det säger jag inte.
För till skillnad från svensk lag tror jag på friheten att välja själv.
Och jag drömmer om en stjärnfamilj.

Plötsligt blev poly på tapeten igen

Dagens Nyheter började i veckan göra en djupdykning ner i polyvärlden och plötsligt är polyamorositet och ickemonogama relationer det hetaste samtalsämnet i stan.

Min reaktion på det? HURRA!!!

Jag är sjukt glad över att polyamorositet äntligen lyfts fram. Jag är glad att människor som inte är poly pratar och reflekterar över det.
Det här kanske är ett första steg mot att polyamorositet slutar vara något konstigt och udda utan kanske blir något som tillslut är lika vanligt som att leva i monogama förhållanden.

Det finns en stor orsak till varför jag vill att det ska bli så.
Med monogama förhållanden kommer en väldigt massa ramar och normer för hur ett förhållande ska vara vilket gör att många par inte tänker på att varje förhållande är unikt och viktigt och att man måste prata igenom hur man måste ha det.En mall passar inte alla.
Som ett par är det viktigt att prata, ta reda på vad man vill och hitta sin egen förhållandemall som är unik för just ens egen förhållande/förhållanden.
Man passar inte ihop med alla och det är viktigt att inte trycka in sina åsikter eller hur man fungerar på någon annan, ännu mindre låta bli att diskutera saker för att man antar att det ska vara på ett visst sätt.

Nu spårade det visst ur lite här men det enda jag ville säga var egentligen yey!

Kärlek är det finaste som finns!


tisdag 4 september 2012

Att vara nykter är mitt val.

Sen en tid tillbaka så har jag halvt om halvt slutat dricka alkohol. Det var inget medvetet beslut utan det bara blev så och nu så känns alkohol mindre och mindre viktigt när jag är på fest eller klubb.
Visst kan jag ta ett glas vin om jag är bortbjuden men det är allt. Och jag har märkt att jag trivs rätt bra med att ha det så.
Jag kan ha sjukt kul utan alkohol och dagen efter bli mycket bättre och slipper slösas bort på att vara bakfull. Det finns en stor risk eller chans att jag fortsätter med nykterhetsperioder efter nyår.

Nu till det jag tänkte blogga om, nämligen den tråkiga pressen från andra att man måste dricka alkohol.
Min nykterhet borde inte vara en så stor grej eftersom det är mitt beslut och det rör bara mig.
Att sedan utbudet av alkoholfria viner och ölsorter bara växer gör det lättare att kunna gå på fest och ändå ha något gott att dricka, tack och lov för det.
Trots det så är det fascinerande hur människor verkar ta min nykterhet som en personlig kränkning och ett fördömande mot deras egen alkoholkonsumtion

Jag blir så trött på det.Seriöst trött.

Främst när människor på fester inte nöjer sig med ett "nej tack, jag dricker inte" utan istället blir smått aggressiva och börjar ifrågasätta ens nykterhet, det är då jag undrar vart problemet ligger.

Hur kan en sådan enkel sak som att vara nykter på fest av vissa tas som en personlig förolämpning?
Ses det kanske som ett hot mot alkoholkulturen att inte dricka? Eller finns det en underliggande rädsla att jag ska se ner på folk som dricker. För det gör jag definitivt inte och kommer aldrig att göra
Alla är fria att dricka och jag kunde inte bry mig mindre om andras alkoholvanor.
Så länge inte någon spyr på min jacka så får folk dricka vad de vill och hur mycket det vill.
Om du är en vän så kommer jag garanterat stuva in dig i en bil, köra dig hem och bädda ner dig i din säng,bara för att vara snäll!