Angående polyamorositet...

Nyligen så ändrade jag min facebookstatus från "det är komplicerat" till "i ett förhållande".
Japp, jag och Svart är numera i ett förhållande(för har det inte hänt på facebook så finns det ju inte) ochså enkelt är det med det.. Vi talade om det och kände att "det är ju inget komplicerat mellan oss och just nu så är det bara vi så varför inte säga att vi är ihop officiellt med?"
Bra beslut och egentligen har inget ändrats mellan oss. Vi har hängt ihop så länge nu, snart tre år, och är väldigt bekväma med varandra. Vi pratar om allt, kollar av saker med varandra och har att bra liv ihop.

Nu över till det jag egentligen tänkte blogga om, nämligen polyamorositet. Eller rättare sagt min syn på det.
För det första: Jag tänker fortfarande på mig själv som polyamorös, jag vet att jag kan bli kär i andra.
Svart och jag har inget monogamt förhållande utan vi är fria att träffa andra. Vi är duktiga på att prata om saker och det är få gånger det blivit bråk mellan oss på grund av polybiten.
Just nu är det bara jag och Svart och det är för att ingen av oss är kär i någon annan.
Och det är så jag ser på polyamorositet.
Man är med andra för att man blir kär. Inte för att ligga runt eller för att hångla med så många som möjligt. Det är inte och har aldrig varit själva grejen med polyamorositet för mig.
Jag har varit monogam och det har inte passat mig och kommer nog inte passa mig. 
Jag blir kär. I en person eller flera. Därför vill jag ha valet att kunna ha flera relationer.
Jag älskar inte Svart mindre för att jag har någon annan för att han har en plats i mitt hjärta som bara är hans
Jag tycker att polyamorositet är ett fantastiskt sätt att leva på, det gör mig lycklig och har gjort detlättare för mig att kommunicera med de jag älskar och samtidigt blir säkrare på mig själv som person..

MEN!

Det viktigaste för mig när det gäller polyamorositet är respekten gentemot varandra.
Oavsett min frihet att bli kär i vem jag vill så är jag i en relation med en annan människa som jag älskar.
Det innebär att jag inte kan göra som jag vill eftersom jag inte vill såra hen. Att prata, utvecklas tillsammans och lyssna till sin partner är för mig en viktig del i en relation, kanske den viktigaste av allt.
Oavsett om man har en, två,tre eller femton partners så är varje relation unik och för mig är det viktigt att känna att man är två i den relationen och att man lyssnar på varandra och framför allt inte sårar varandra genom att vara självisk och hela tiden göra som man själv vill.
Det är det som kallas att ta hänsyn och ha respekt mot sin/sina partners.
Om man hela tiden ska göra som man själv vill så tycker jag att man missat poängen med polyamorositet. och relationer överhuvudtaget.
Man kan göra som man själv vill och vara polyamorös men då har man inga djupa relationer. Man kör på i ett race som är sitt eget och bryr sig inte om vilka man sårar och det är inte det som är polyamorositet enligt mig.
Jag säger inte att man ska hålla igen, Absolut inte!Var kär, bli kär igen och igen och igen! Våga flirta och utmana, våga se människor med andra ögon men var inte självisk!
Man har mer ansvar när man är poly än när man är monogam enligt mig.
För det handlar fortfarande om  många relationer, det handlar om kärlek och det handlar om respekt.