måndag 23 april 2012

Diablo III-en försmak

I helgen var det öppen betatestning av Diablo III.
Med risk för att låta som en femårig flicka...

GLIIIIIIIIIII!!!

Åh, vad jag väntat på detta! På betan, på spelet, på att det äntligen ska släppas!
 Diablo II var det första dataspelet jag spelade multiplayer på och jag blev så fast i det. Jag tycker om hack n slashspel och storyn är riktigt bra. Även fast det är lite väl mycket odöda för min smak. Men det säger en del om ett spel när det är fullt med odöda och skelett och jag ändå spelar det. Då är det ett bra spel(för er som inte vet det så har jag en sjuklig skräck för zombies, spöken och andra odöda ting, brrr!)
Så, mina förväntningar på Diablo III har varit väldigt höga. Peppen inför att spela betan ännu högre när jag väl insåg att det var en öppen beta.
Svart släpade hit sin dator och efter det sedvanliga båkandet med servern( "Yes! Det funkar för mig!" Faan, jag bli utslängd hela tiden!" "Hmm, varför funkar det för mi...NEJ, nu blev jag också utslängd...GAHHH!")
så kunde vi äntligen sätta oss ner och spela igenom den.
Efter lite tänkande så bestämde vi oss för att ta klasser som inte var så lika de vi brukade spela( t ex så brukar jag alltid köra healer eller caster)
Jag valde den nya klassen monk som använde sig helt av meleeattacker och Svart körde på witchdoctor. Oj vilken kombo det var, helt ruskigt bra. Genomspelandet av betan gick som en dans och det tog slut alldelles för fort.
Monk var roligt att spela, melleklass som  använder sig av spritenergi till sina attacker och tekniker. 
Jag som i dataspel och tvspel för den delen hatar att få slut på mana, HP och spirit tyckte det var väldigt bra att man genererar upp sin spirit genom att slåss . Vill du få mer spirit så att du kan spöa saker? Spöa mer saker helt enkelt! Vinst och inget onödigt krånglande med potions.
Jag provade på att spela wizard också och blev glatt överraskad över hur bra de var. Kraftfulla spells och bra med HP. Det tog lite udden av min vanliga uppfattning om wizards: sjukt bra på högre levlar, lättdödade och mesiga som fan på de lägre. Här kände jag direkt att jag var bra, inte megabra men inte heller värdelös.

Nog om klasser, låt oss gå över till spelet i stort.
Om vi börjar på karaktärsnivå så var jag väldigt glad att man äntligen kunde välja om man skulle vara man eller kvinna, stor skillnad från tvåan och ett bra steg framåt! Sen så kunde man inte modda om sin karaktär själv i fråga om utseende vilket var lite trist.Svart pekade på att just utseendet på karaktärna inte var megabra.
Men det är något jag kan leva med det eftersom att man ser hela spelet uppifrån.
Jag är liite besviken på hur witchdoctorklassen såg ut. Visst är jag glad över att de hade mörkhyade karaktärer men måste den enda mörkhyade klassen vara just witchdoktor och måste den klassen se så jädra...streotypisk voodoutseende ut med liten docka, dödskalle framför ansiktet och allt?
Witchdoktor verkar vara en bra klass men det känns som att de föll i klassisk kulturfälla nr 1 "hmm, har vi en klass som heter witchdoktor så måste den vara mörkhyad och ha en vododocka i handen, för annars ser det ju fel ut", och glömde bort att det är fantasy, saker och varelser får se ut precis hur de vill. Hade hellre sett att någon annan klass var mörkhyad, t ex demonhunter och inte just den klass som var så uppenbart att den ska vara det. Token black guy är tråkigt även fast klassen är bra.
Rent speltekniskt så var jag nöjd med betan. Ruskigt snygga miljöer, bra röster och genomarbetad story som alltid.
Jag är lite orolig över att klasserna är lite väl bra, jag dog inte en enda gång under betan och hade fullt HP nästan hela tiden. Men det kanske bara är jag som är grym på dataspel.
Sammanfattningsvis så levde Diablo IIbetan upp till mina förväntningar. Nu är det bara att vänta lite mer tills spelet släpps...It will be epic!


torsdag 19 april 2012

En otippad tvserie

Hade någon för ett år sedan eller ja, bara ett halvår sen sagt att jag skulle hooka totalt på "My little pony: Friendship is Magic" så hade jag skrattat ihjäl mig och kallat personen för smått knasig.
Inte för att jag inte tycker om My little pony och alltid har gjort det, inte för att jag känner mig som fel målgrupp. Utan för det enkla faktum att jag är så fast i den gamla serien från 80-talet att jag helt enkelt inte kunde se charmen i den nya. Jag var orolig för att det skulle vara ytterligare ett försök att göra ponyerna mänskliga som i den väldigt hemska "My little pony: Tales" från början av 90-talet där ponnierna betedde sig väldigt mycket som människor och var så...tråkiga. (okej okej, det egentliga skälet till att jag inte gillar den beror på att jag är skitsur för att det inte fanns några pegasusar och enhörningar med i serien...)

Men efter att Fura övertalade mig till att se de två första avsnitten av "My little pony: Friendship is Magic" så är jag helfast. Jag borde så plugga...jag borde så städa...men bara ett endaste avsnitt till! Det är ett beroende.
Så varför har jag hookat på den?
Tja, mycket beror på karaktärerna, de är välarbetade med egna personligheter och så väldigt mycket sig själva. 
Sen så tycker jag om att serien inte handlar om kärlek, rädda världen(visserligen en trevlig syssla det med men lite överanvänd) eller att besegra en oändlig radda monster (sorry Sailor moon, jag vet att det var tvseriens fel) utan om vänskap och hur bra det är att ha vänner.
Vänskapsbudskap kan det inte spridas för mycket om och hittills har jag inte hittat något i serien på jag stör mig alltför mycket på. Så...jag lär nog fortsätta vara hookad på serien ett bra tag framöver, Tack Fura!

De sex huvudkaraktärerna (printsceen från serien)



tisdag 17 april 2012

Typ etnisk.

Briljanta Maria Sjölund twittrade om att etnicitet är något som  det sällan talas om inom nördosvären.Och jag får hålla med henne.
Nördar i spelvärlden är väldigt duktiga på att lyfta jämnställdshetsfrågor och är ruskigt snabba på att peka ut när det är orättvisor mellan könen, vare sig det gäller tvspel eller serier. 
Men vi är inte lika duktiga på att se att när det är brist på etnisk mångfald i vår hobby. Kanske för att det är lätt att bortse från, kanske för att det upplevs som mindre viktigt. Vad vet jag. 
Men Marias twittrande fick mig att minnas en speciell händelse i samband med att Dragon age II kom ut. Några av mina vänner hörde plötsligt av sig på mail och sa att" damn vad du är lik en karaktär i spelet!!"  
"Oh vad kul" tyckte jag och tänkte inte mer på det. Men när fler och fler började tycka att jag lik tjejen så kollade jag så småningom upp henne. Hmmm, kaxig pirattjej med skinn på näsan och lik i garderoben, tuff karaktär helt klart men hur kunde det vara jag? Hon var ljusår i likhet jämfört med mig. Efter mycket om och men så frågade jag några som sagt att jag var lik Isabela exakt HUR vi var lika?
Och där kröp det fram. " Nja inte till personligheten men hon är ju mörk typ.Som du "
Suck. Jag blev trött och struntade i det då men nu slår det mig att den händelsen pekar på att just det faktum att det finns så få karaktärer med annat etnisk utseende i tvspel gjorde det lätt för mina vänner och bekanta att koppla ihop mig med Isabela. Vår hudfärg var ju likadan.Typ.

Jag hänger med ett gäng väldigt bra nördar med bra åsikter men bristen på etnicitet i nördvärlden,både IRL och inom spel och tvserier, behöver uppmärksammas mer och framför allt så behöver den arbetas mer med. 
För etnisk mångfald är en lika viktig fråga som jämställdhet enligt mig.

måndag 16 april 2012

Utslagen och miserabel

Nej inte riktigt. Men det känns lite så., Kort sagt så är jag förkyld. På riktigt ninjaförkyld- Ögonen rinner och jag kan knappt andas.
Yey.
Men på plussidan i livet så har vi satt igång med vårt teknikmagasin i skolan och jag är en av två redaktörer. Sjukt mycket ansvar, sjukt mycket press på att det ska bli bra..men framför allt sjukt kul!
Med huvudet fullt av ludd så vad jag väl inte den mest pigga människan på redaktionsmötet idag men det känns som att vi är på rätt väg med gruppen och tur är väl det.
Jag har inte hunnit organisera upp mig så mycket jag behövt under helgen. Lady var över i fredags och vi åt choklad och pratade i flera timmar. Verkligen välbehövligt och vi hade väldigt trevligt. Hon är en så bra människa, en sådan man bara instaklickar med och som bara är underbar att vara med.
På lördagen så hade Makos försenad inflyttningsfest vilket var väldigt trevligt. Mycket trevligt folk och det blev en massa bra prat och hängande.
Bra helg var bra..och jag antar att jag får skylla mig själv att jag är förkyld. Men gnälla tänker jag göra ändå!

torsdag 12 april 2012

Gothcon 2012

För första gången på flera år så kände jag en sjukt stark pepp och lust att åka till Gothcon. Inte bara för att träffa folk utan för att spela spel. Det blir en del spel i vardagen för mig så kanske har det varit därför jag inte känt för att spela på Gothcon de senaste åren. Så det var skönt att känna peppen igen.
Som vanligt så gick tiden alldeles för fort och jag hade velat spela mer, göra mer, nörda mig mer!
Men jag hann i alla fall med lite spelande. Nytt spel för i år var Elder sign som enligt Makos kan beskrivas som Arkam Horror fast kortare och enklare men lika kul. Jag har inte spelat Arkam Horror så jag litar på hans ord. Det stämde i alla fall att det var väldigt roligt och lättspela.
Sen blev det en omgång Game of thrones, second edition också. Sjukt kul även fast det tog ett tag att förstå reglerna. Men det var överlag ett grymt spel. Bra balanserat som gjorde att även om man hamnade i underläge så kunde man komma igen rätt lätt. Spännande in i det sista, precis som det ska vara!
Mmm, strategispel for the win. Och konstigt nog ville alla spöa Lannisters...
Hann även med att spela ett rollspelsscenario i Terry Pratchets Skivvärlden. Helt hysteriskt kul och väldigt givande att rollspela med människor man inte rollspelat mot innan.
Och sen var det magic.....
Khazad och jag hade taggat upp varandra rejält på att spela magic mot varandra. Jag kände mig redo. Jag hade byggt en bra grön lek som slog Battongs svarta lek två gånger på raken. Min blåa lek kändes stabil.
Kort sagt, jag trodde jag skulle ha en chans.Men icke. Så fort Khazad tog fram sin gröna varulvslek så kunde jag lika gärna gått och dragit något gammalt över mig. Ordet slakt räcker inte riktigt till för att beskriva hur mina stackars wyrmer blev behandlade och förudmjukad är ett milt ord för att beskriva hur jag kände mig efter att hans elaka varulvar gjort 38 i skada på mig... Yey.
Det här betyder krig. Tills nästa gång jag och Khazad ses ska jag bygga den ondaste svartblåa leken världens skådat... Det är inte över än!

Ehum... ja, kort sagt, det var ett bra Gothcon och jag ser redan fram emot nästa år. Kanske blir det lite varmare då.

Elder sign, man spelar tillsammans mot onda tentakelmonster. Kickass.

torsdag 5 april 2012

Captain, my captain.

Captain ringde mig i går och frågade skärrat om jag levde. Han hade inte fått tag i mig på några veckor  och jag hade glömt att messa honom om att min telefon varit trasig. Fail på mig.
Men nu bestämde vi oss för att ses och han hade en episk plan. Han, jag,en baginbox vitt vin, lite öl och utsikt över hela hamninloppet till Göteborg.
Vi hade en fantastiskt trevlig eftermiddag i solen och det blåste inte så mycket. Captain och jag har varit vänner i evigheter känns det som och vi har alltid kunnat prata. Om allt och om inget. Det är stunder av vänskaplig tystnad blandat med totalt flams och gapskratt  för att sedan sluta i en djup diskussion om andra världskriget.
Det är lite märkligt, vi har inte setts på tre år innan vi hittade varandra igen på en krog i Göteborg nu i höstas och det tog så kort tid att hitta varandra igen rent mentalt. Det är på ett sätt som vi aldrig varit ifrån varandra samtidigt som vi båda har mer erfarenheter, besvikelser och en smula glädje med oss i bagaget än vad vi hade för tre år sedan.
Kanske är vi mer cyniska, mer luttrade men samtidigt så är vi fortfarande samma fantastiska människor som vi var då.
Jag är glad för att Captain är tillbaka i mitt liv, tillsammans är vi smått odödliga.

Fantastisk början på påsken!

måndag 2 april 2012

En gammal musikkärlek knackade på dörren...

Jag snubblade in på en dokumentär i Kunskapskanalen lite oväntat. (Kunskapskanalen kan för övrigt vara det bästa som hänt svensk television sedan public service)
Dokumentären handlade om den koreanske popstjärnan Rain och hans väg till framgång som samtidigt är en spegling över hur populärkulturen i Sydkorea och framförallt Seoul har utvecklats.
Den var både välgjord, personlig och lättöverskådlig... men framför allt så slängde den mig tillbaka till en miljard minnen från min två veckors visit i Sydkorea för en del år sedan.
Det är något speciellt med att se en dokumentär från ett land där man själv har varit, särskilt som jag och Angel gick ut varje kväll på just de gatorna som de filmade på. Sinchon där Rain växte upp var, om jag inte minns fel, det område där Angels skola låg.
Sedan så har jag lite av och till haft en crush på Rain och mycket av det beror på att han för mig är väldigt bekant.
I och med att han är tokigt känd i hela Asien så har hans låtar spelats både när jag varit i Thailand, Kambodja och Sri Lanka. I Thailand gick dessutom hans musikvideo till “Rainism” nonstop (och eftersom det enda som kan dränka ute trafikkaoset i Bangkok är tvn så somnade jag väldigt ofta till musikkanalen och i nio fall av tio då till Rain)
Men kort sagt...att lyssna på Rain väcker minnen och de är bra, riktigt bra.
Sen att hans musik är väldigt bra, musikvideorna estetiska mästerverk och att han själv som person verkar vara något av det trevligaste som går i ett par skräddarsydda herrskor smäller rätt högt det med.
Nu ska jag ta och återupptäcka hela min samling K-pop under några veckor och den kommer börja med Rain.